- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
415

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Burgteatern i Wien. I. 1741—1848. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Burgteatern i Wien

kärlekens outtömliga tema och tjänar
vidare till att förhärliga furstarna och
deras stordåd i krig och fred.
Gemensam för båda är smaken för allegori och
utvecklingen av en nära nog sagolik
prakt i scenbilder och kostymer. I
överensstämmelse med barocktidens anda
träder här i förgrunden allkönstverkets
idé, som i en senare tid funnit det högsta
konstnärliga uttryck hos Richard
Wagner: öga och öra skulle tjusas i
lika hög grad, musik, dans och den
största färg- och form prakt i
dekorationer och kostymer tävla med varandra.
Att på detta sätt även här liksom i
folk-pjesen diktarens ord måste komma till
korta, är tydligt, formen blir viktigare
än innehållet. För övrigt blev det
talade dramat alltmera undanträngt av den
italienska operan. Vid sidan härav
spelade franska skådespelare den franska
klassiska tragediens glansstycken vid
wienerhovet.

För dessa hovteaterföreställningar,
vilka i synnerhet ägde rum vid
familjefester inom det kejserliga huset, hade redan
Leopold I och hans son Josef I låtit
sina hovteaterarkitekter uppföra ytterst
praktfulla teaterbyggnader, vilka flera
gånger brunnit eller fallit offer för
försvarskraven vid krigshot från turkarna.
Under kejsar Karl VI (1711—40)
spelades det såväl i de nybyggda
redutt-salarna i Hofburg som på de kejserliga
lustslotten i Wiens omgivningar. Då
dessa föreställningar, med vilkas glans
Ludvig XIV:s i Versailles knappast
kunde mäta sig, slukade fullkomligt oerhörda
summor, beslöt Karls dotter, den
visserligen teaterälskande men till sparsamhet
nödgade och finanspolitiskt kloka
kejsarinnan Maria Theresia (1740—80), en
väsentlig inskränkning och samtidigt ett
finansiellt konsoliderat nyordnande av
teaterförhållandena. I stället för de
praktfulla privatföreställningarna inför inbjudna

gäster, vilkas kostnader hovet ensamt
fick bestrida, ställde hon en offentlig
teater, som skulle erhålla statssubvention
men åtminstone delvis skulle täcka sina
utgifter med inkomsterna. Ar 1741
erhöll »entreprenören för de kungliga
hovoperorna» Josef Karl Selliers tillstånd att
i det gamla bollhuset i Hofburgs östra
flygel upprätta en teater med två
hovloger och arrendera den mot
förpliktelse att där dagligen uppföra en opera
eller komedi med inträdesavgift.
Därmed var Burgteatern grundad. Ären
1748 och 1756 fick den genom
ombyggnader, särskilt genom förnyande av
fasaden, sin slutgiltiga gestalt, i vilken den,
ända till inflyttningen 1888 i det
nuvarande hemmet, skulle förbliva en
stolthet och en källa till högsta andliga
njutning för fem generationer av wienare.
Denna nya »kejserliga och kungliga
hovteater i bollhuset» stod trots sin
förpaktning under omedelbar överuppsikt
av hovförvaltningen. För dess
materiella säkerställande beviljades årliga
bidrag ur statskassan, och dessutom ställde
adeln betydande summor till förfogande.
Som förpaktare uppträdde först enskilda
kavaljerer, senare ett aristokratiskt
konsortium. Under hela denna epok hade
den unga teatern att kämpa med de
största finansiella svårigheter, vilka
huvudsakligen hade sin grund i de franska
skådespelarnas och de italienska
danstruppernas höga gager.

Ty Burgteaterns repertoar och
ensemble stodo under de tre första
decennierna av dess tillvaro uteslutande under
franskt och italienskt inflytande. Medan
på förstadsteatrarna och på den 1761
under hovkassans förvaltning ställda
Kärntnertorteatern en visserligen
förvildad, men fantasifull och livssprudlande
konst drev sitt muntra väsen — de sista
utlöparna av barockteatern —, odlade
man på Burgteaterns tiljor efter Versailles-

4is

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1923/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free