- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
420

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Burgteatern i Wien. I. 1741—1848. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maja Loehr

hänfört bifall från publik och kritik sitt
första framförande på Burgteatern; 1786
följde »Figaros bröllop» på italienska,

1788 »Don Juan» (urpremiär i Prag);

1789 på kejsarens personliga
föranstaltande »Cosi fan tutte», vars fabel är en
kärlekshistoria, som verkligen tilldragit
sig inom Wiens officerskretsar. Ar 1788
hade Mozart trots intriger från de
italienska hovmusici blivit utnämnd till
avlönad kammarmusiker, men det tyska
sångspelet förmådde icke varaktigt hålla
sig kvar på Burgteatern. Huru det mer
och mer trängde igenom på
Kärntnertor-teatern och förde till den tyska operans
blomstring, faller icke inom ramen för
denna framställning. Men det skall för
ali framtid bliva ett av de stoltaste
bladen i Burgteaterns och kejsar Josefs
historia att de ha stått fadder vid dess
vagga.

Ar 1790 avled kejsar Josef, som
sedan många år varit sjuklig och under
fälttåget mot turkarna ådragit sig en
farlig vändning av sin lungsjukdom, och
med hans död är Burgteaterns första
blomstringstid avslutad. Men traditionen
var redan så stark att den kunde verka
årtionden framåt och hålla de
konstnärliga värdena uppe, tills ånyo en
personlighet trädde i spetsen för teatern, stor
nog att förläna den livskraftiga
organismen nya impulser. Burgteaterns
lyckliga stjärna ville att det alltjämt åter
fanns sådana personligheter ända till
slutet av I9:de århundradet:
Schrey-vogel, Laube, Dingelstedt, Burckhard.

Josefs efterträdare och broder Leopold
II (1790—92), konstnärligt intresserad
liksom alla Maria Theresias barn, kunde
under sin korta regeringstid, vilken
dessutom var fylld av svåra förvecklingar
både utåt och inåt, blott föga ägna sig
åt sin mors och sin brors
älsklingsskapelse. Dock är den enda nya
bestämmelse som härrör från honom helt och

hållet född ur Josefs anda: han
förlänade år 1790 de tyska
nationalskåde-spelarna pensionsrätt.

Under sonens, Franz II:s,
regeringstid (1792—1835, från 1804 som kejsare
av Österrike Franz I) . infalla likaledes
organisatoriska förändringar.
Burgteatern överläts med beviljande av ett
ansenligt statsbidrag åt privata förpaktare,
vilka för det mesta tillhörde den
österrikiska högadeln. Överuppsikten ägde
hädanefter som hittills hovmyndigheterna.
Först 1826 övergick teatern åter till
hovets regi och underställdes
överkam-marherreämbetet.

Ar 1794 förfärdigades i sammanhang
med en inre ombyggnad en ny ridå
efter utkast av Füger; denna användes
ännu i dag i den nya byggnaden.

I konstnärligt hänseende var första
hälften av 1800-talet icke gynnsam för
teaterns utveckling. Franska
revolutionen hade hos de tyska furstehusen
injagat en oerhörd förskräckelse för allt
vad frihet eller fri yttranderätt hette.
Det var den bistraste reaktionens tid,
förkroppsligad i statskanslern
Metternich, som genom sitt lydiga verktyg,
polisministern Ledlintzky utövade ett
förlamande tryck på andarna, skärpt
genom nödtvungen hänsyn för den
franske erövraren Napoleon, som två
gånger uppslagit sitt huvudkvarter i
Wien. Inom det särskilt omhuldade
moraliserande och sentimentala
sede-och familjedramat sällar sig till Iffland
och Schröder den utomordentligt
produktive Kotzebue, vilken såsom avlönad
hovskald under åren 1794—1806
levererade 50 pjeser till repertoaren. Lessing
försvann helt och hållet från scenen,
Schiller höll sig kvar blott med den
starkt omarbetade »Fiesco» och den
anonymt uppförda »Jeanne dArc», som
redan i titeln och personförteckningen
fick underkasta sig en kraftig censure-

420

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free