- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
423

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Burgteatern i Wien. I. 1741—1848. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B u r g teatern i Wi e n

i

1854), som hänförde den svenske skalden
Atterbom till beundran, Julie Rettich
(1830—66), som glänste särskilt i
andligen komplicerade hjältinneroller, samt
den behagliga, milt sentimentala Sophie
Müller (1822 — 1830).

Trots att allt andligt liv förtrycktes
av den icke blott stränga utan också
puerilt löjliga censuren, förmådde icke
ens Burgteaterns scen fullständigt
avstänga sig från kampen om tidens stora
problem. De femton åren av kejsar
Ferdinands regering (1835—1848), vilka
kallats »Wiens förvår», innesluta redan
i grodd de flesta strömningar, som ännu
i dag behärska vårt andliga liv. På
det konstnärligt estetiska området stå
mot varandra klassicism och romantik,
naturalistisk och idealistisk stil, prosa
och vers, medan inom ämnesvalet redan
det sociala dramat ställer sig vid sidan
av det historiska, vilket anknyter till
gammal tradition och väljer den
historiska masken för att bringa tidens
lidelsefulla önskningar till uttryck. Även
i Burgteaterns repertoar äro vid denna
tid alla riktningar företrädda. Då vi
fyra generationer efteråt se tillbaka på
denna repertoar, är det vid sidan av
klassikerna blott få namn ur det stora
antalet teaterskriftställare vilka höja sig
oförgätliga och odödliga, i vilka vi kunna
avläsa den dåvarande Burgteaterns
litterära bekännelse: österrikarna Grillparzer,
Halm och Bauernfeld samt rikstyskarna
Hebbel, Laube och Gutzkow, vilka, hur
olika de än sinsemellan äro i betydelse
och läggning, dock genom sin nationella
egenart och dess konstnärliga uttryck
sammansluta sig i två grupper.
Grillparzer, som sedan 1838 förargad vände
Burgteatern ryggen, avlöstes av den
glatte, ytligt sentimentale men
formskicklige Friedrich Halm (eg. friherre
Eligius von Münch-Bellinghausen), vilken,
hur långt han än står under sin store

landsman, åtminstone i sitt strävande
att förläna en modern själ åt antika
gestalter synes vara hans lärjunge.
Anmärkningsvärt nog klingar det i hans
»Griseldis» (1835) redan ett anslag av
kvinnoemancipationens problem. Båda
välja med förkärlek historiska ämnen,
båda välja versens form för sina dramer
och äro starkt påverkade av den spanska
litteraturen. Bryggan över till den andra
gruppen bildar trots sitt utpräglade
wienertemperament Bauernfeld,den
egentlige skaparen av det österrikiska
lustspelet, som omväxlande begagnade vers
och prosa i sina finciselerade stycken,
där han godmodigt satiriskt ställde sin
tids människor på scenen och utan att
någonsin komma till en banbrytares
patos dock behandlade många sociala
frågor i allvarlig ton. Men sin starkaste
återklang fingo tidens sociala, politiska
och religiösa frågor i pjeser av Gutzkow
och Laube, vilka visserligen ända sedan
»förvåren» strävat att bli insläppta, men
först efter revolutionen 1848 förklarades
Burgteatermässiga. Företrädesvis
avfattade i prosaisk form välja dessa pjeser
som bärare för sina ideer modernt
uppfattade nutidsmänniskor, vilka dock
ganska ofta äro mera teoretiskt konstruerade
än konstnärligt skådade. Den tredje
nordtysken, jämte Grillparzer ansedd som
den nyklassiska tidens mest betydande
tyske dramatiker, Friedrich Hebbel,
dokumenterar sig i sitt debutstycke »Maria
Magdalena» (uppfört första gången på
Burgteatern 1848) såväl genom stilens
djärva realism som genom ämnes- och
miljövalet såsom konstnärlig och social
reformator. Om man erinrar sig under
vilka svåra strider och betänkligheter
den borgerliga tragedien ungefär 70 år
tidigare lyckades vinna fast fot på de
tyska scenerna, så måste man medgiva
att med detta första proletärstycke
sannerligen en ny æra inbrutit på den kon-

423

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free