- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
424

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Burgteatern i Wien. I. 1741—1848. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W. - Till Cassandra. Efter Pierre de Ronsard. Översättning av Erik Kruuse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maj a Lo e hr

servativaste bland tyskspråkiga teatrar.
Om också litteraturhistorikern tydligt
kan skönja den räta linje som leder från
Lessings »Miss Sarah Sampson» till
Heb-bels »Maria Magdalena», så var dock
för Burgteaterns publik, sedan
årtionden van vid Ifflands och hans
själsfränders rörande familjestycken, denna
pjes en absolut nyhet av uppskakande
verkan.

Att den kunde få uppföras på
Burgteatern var naturligtvis en frukt av
revolutionen och den genom denna vunna
pressfriheten. Kanske har det aldrig
under någon tid så tydligt visat sig
vilken plats Burgteatern intar i
wienarnas hjärtan som under marsdagarna
1848, då alla frigjorda önskningar hos
de från ett förlamande tryck förlossade
borgarna förtätade sig i förhoppningen
om en fullständig ombildning av
hovteatern till en verklig nationalscen. »Tea-

tern är en folkets tribun! Från scenen
må århundradet tala till sina barn!»
skrev vid denna tid Wiens snillrikaste
journalist Ferdinand Kürnberger. Den
kväll då Burgteatern åter öppnades efter
de stormiga revolutionsdagarna blev till
en fest för Wiens intelligens. Den 24
april 1848 bär teateraffischen
överskriften »K. K. Hof- und Nationaltheater»,
och den länge förbjudna »Karlsschüler»
av Heinrich Laube går i kejsarens och
författarens närvaro över scenen hälsad
av jublande bifall. I styckets hjälte
Schiller, den ungdomlige författaren till
»Die Räuber», som kämpar sig till sin
diktarrätt i strid mot furstligt tyranni,
firades symboliskt frihetens idé. En eldig
prolog av Franki tydde detta
sammanhang i ord sådana som ännu aldrig
blivit hörda från denna plats, och
slutade: »Gebt Raum der Freiheit, Raum
dem freien Lied!»

TILL CASSANDRA

Efter PIERRE DE RONSARD

Har rosen på sig purpurkjolen,
hon vecklat ut i dag i solen?
Låt oss se efter, vännen min,
om icke hon i aftonväkten
har mist den vida purpurdräkten
och hyn, som tycktes härma din!

Ack, se, hur hennes fägring härjats,
och se, min vän, hur marken färgats
av flikar av ett purprat flor!
Så synd, att slika blommor vara
från morgonen till kvällen bara!
Naturen är en hjärtlös mor.

Var därför ivrig, vännen lilla,
att ej din egen vår förspilla!
När livet allra grönast är,
bör du dess gröda bärga, bärga,
ty åldern skall din fägring härja,
som den har härjat blomman här.

Erik Kruuse.

424

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free