Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ruinvärldens problem. Några anteckningar från en resa i Italien. Av Ludvig Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ltidvig Nordström
sina borgstäder och sina fattiga
jordområden, ett fattigt land på jorden, och
nu gingo inte längre romerska
konsulsarméer på dess vägar, men munkar med
kors i händerna och de lärde det
stridbara folket, att vägen till saligheten var
fattigdomen. Så genomfördes det
ca-tonska programmet på ett sätt som
Censorius aldrig anat, Italiens jord hade
vunnit en seger större än Imperium
romanum, Italiens jordfattigdom hade
skapat mänsklighetens lag i kyrkan, som
den förut skapat den i staten och i
arkitekturen, i konsten och litteraturen.
6.
Nu kunde jag, som av naturen icke
är någon vän av ruiner utan av
glänsande maskiner, också se lösningen av
ruinvärldens problem. Från Assisi såg
jag denna ruinvärld som ett helt, som
ett minnesmärke — över vad?
Som ett minnesmärke över den
antika stadsvärldens kamp mot planeten,
dess försök att övervinna den och lägga
den under människans makt, att fjättra
den i stadens band.
Denna ruinvärld är alltjämt
monumentet över det mest gigantiska
nederlag, världshistorien känner, och
kristendomen var ur den synpunkten
nederlagets religion, misslyckandets andliga
reflex. Men ett nederlag framåt.
Och där kommer Amerika in. Amerika
är det första fullständigt nya försök, som
planethistorien skådat efter Rom, att
lägga planeten under människans makt.
Vi stå, i våra dar, beredda att börja
en ny period, att söka vinna en ny, en
komplett seger över planeten, och det
är möjligt, att den gamla ruin-världen
nu går mot sitt slut, icke längre behövs
för att leda oss i vår kamp för anden,
mot materien. Ty det kan tänkas, att
vad som kommer blir så olikt vad som
hände förra gången, att gemensamheter
icke komma att existera.
Och vad pekar i den riktningen?
Jämför Amerika med Italien, och
man finner ett litet av naturen närmast
vanlottat land i ena fallet, en hel till
synes outtömligt rik världsdel i det andra.
Man finner alltsä som utgångspunkt för
mänsklighetens första stora försök att
bemästra planeten: fattigdom och som
orsak till misslyckandet: rikedom. Man
finner som utgångspunkt för
mänsklighetens andra stora försök att bemästra
planeten: rikedom, och man finner där
som andlig utgångspunkt vad som
nyligen uttryckts av en amerikan, i helt
annat sammanhang, med följande ord:
— Vi hålla på att växa från dyrkan
av materiell besittning. I själva verket
finns det icke längre någon allmän
ambition att vara rik. Säkert är, att folk
icke längre hyser någon vidare respekt
för rikedomen, ej heller för dem som
besitta den.
Man har funnit sin ledstjärna i att
tjäna det allmänna bästa. Umgås man
med stora planer, då ser man i stora
penningsummor vad lantbrukaren ser i
sitt utsäde — begynnelsen till en ny
och rikare skörd, vars fördelar lika litet
kunna själviskt samlas som solens strålar.
Vad är detta? Kristendomens idé.
När jag stod uppe på Assisis berg,
i Franciscus kloster, och såg ut över
det röda Umbrien, såg vidare ut mot
Italien och hela dess av fattigdom
formade kamp-historia, då begrep jag, att
häruppe i himlakanten var icke bara
ruinvärldens topp, här var också första
steget till en ny värld, en värld där
kristendomen spelat ut sin roll, emedan
dess världs-syn och grundidé: kärleken
ingått i världens medvetande och
därför var det den gamla på Rom byggda
världen vred sig i konvulsioner och skri-
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
