- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
444

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - I vävarnas gränd. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/ VÄVARNAS GRÄND

A v FR ANS G. BENGTSSON

With the sweet of the sins of old äges
Wilt thou satiate thy soul as of yore ?
Too sweet is the rind, say the säges,
too bitter the core.

Swinburne: Dolores.

Besudlat och orent försvinner
i källardis höstdagens sken.
Grått mögel slår ut, där det rinner
kall fukt över murverkens sten.
Död luft, som med sopdunster blandas,
är förruttnelsens andedräkt, sänd
till allt, som nu lever och andas
i Vävarnas Gränd.

Var äro de, männen som vävde
i Vävarnas Gränd? De ha gått
med den flit deras arbete krävde
och den slöjd deras händer förstått.
De ha rest sig från bommen och spolen,
när kvällens befrielse kom,
och ha stapplande vandrat mot solen
och aldrig vänt om.

Sin plats ha de lämnat, de gamla,
till män av ett främmande skrå,
som intet i lador församla,
ej skörda och ej heller så;
som endast gå hit för att hämta
het lust och begärelsens rus
i de eldhav, där lågorna flämta
i syndernas hus.

De söka den livseld, som dödar.
Sin längtan de alla ha vänt
till den frätande ijusflod, som flödar
kring spegelglas, järn och cement,
där lustan, förförisk och naken,
blir lydd och som gudom bekänd
bland parfymdoft och stank från kloaken
i Vävarnas Gränd.

Här näres den åtrå, som biter
som eld genom blodets tumult.
Det är Isis’ memfitiska riter
och Dianas efesiska kult
som de hungriga skaror begära,
vilkas liv som en rök svinner hän,
sen de rysande först trädde nära
gudinnornas knän.

Den lystnad, som eggar och tänder
de druckna sekundernas lust,
är blott flod över ödsliga stränder
och storm på en obebodd kust;
ty som giftröda blommor ur gravar
gro drifter ur ruttnande kött
hos de syndens marterade slavar,
vars själar ha dött.

"444

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free