- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
445

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - I vävarnas gränd. Av Frans G. Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Frans G. Bengtsson

Det hopp, som mot smärtor förhärdar,
den tro som ger styrka av stål,
äro myter från främmande världar,
förnumna på obekant mål, —
äro sagor, som bläddrats till ända,
små namn ur en gulnad legend,
reliker från förr, ej mer kända
i Vävarnas Gränd.

Deras längtan skall först bli förlossad,
deras ropan skall först bliva tyst,
när den sista reliken är krossad
och den yttersta dödssynden kysst;
när Isis för eldnattsbegären
lyft undan sitt anletes flor,
och de stumt stirra in i mystèren,
där tomheten bor.

Men de ana ej ännu, när stunden
skall slå; sina ögon de lyckt
för allt, som ej ryms i sekunden
av timmarnas stupande flykt.
Och den skepnad, som krupit tillhopa
i trasor vid orgiernas hem,
bekymrar dem ej: — den skall ropa
förgäves på dem.

De järn, vari släktena tvingas
att gå bundna mot ragnarökssot,
bliva här serpentiner, som slingas
i lek kring de dansandes fot.
Ar det dessa som ensamt fått gåvan,
att, när jorden i kval ligger spänd,
bli förgätna av vreden från ovan
i Vävarnas Gränd?

Ha de dansat, när natten förtärdes
av en skälvande dödsklagans ljud
för den grå hekatomb, som begärdes
till offer åt härarnas gud, —
när Jahve drog fram för att jorda
allt förstfött och skörden blev god?
Fann han syndarnas dörrar besmorda
med frälsande blod?

De våga ej se sig tillbaka
och möta sitt mördade jag.
Med anleten vita av vaka
från dvalans och tomhetens dag
fly de hit, där de än kunna söka
i nätternas malande ström
en stråke, ett glas och en sköka,
ett skratt och en dröm.

Bli de ledda till domen och dömda
att hopplöst, som evighetslott
få jaga den flyende, drömda
vision utav lust, som är blott
tom luft? Eller glöder den gnista,
varav synden till stoft blir förbränd,
när ett eldregn från Sodom skall brista
i Vävarnas Gränd?

Dresden, december 1922.

445

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free