Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Lunds domkyrka. Till 800-årsminnet av det äldsta kryptaltarets invigning. Av Otto Rydbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lim ds domkyrka
ha övergått till att vara ett kapell i
klostret eller till något mera profant ändamål.
Konung Knuts kyrka började
uppföras på den nuvarande domkyrkans plats,
och en så pass stor del av densamma
torde ha fullbordats som från och med
absiden till och med ett stycke väster
om de nuvarande sidoskeppsingångarna.
De tider av krig och missväxt, som följde
under åren närmast efter konung Knuts
död, inverkade antagligen menligt på
byggnadsarbetets fortskridande. Först
då biskopsstaden Lund, tack vare Erik
Ejegods förutseende, upphöjdes till säte
för en ärkebiskop, upptogs
byggnadsarbetet ånyo. Men konung Knuts
anläggning hade nu blivit för liten.
Arkebiskopen i Lund, hela Nordens andliga
överhuvud, måste äga en stiftskyrka av
dimensioner och utsmyckning, som
motsvarade hans maktställning. Från
utlandet anskaffades en skicklig arkitekt,
Donatus, som skulle verkställa
biskopskyrkans omvandling. Den tillkallade
konstnären fogade till konung Knuts kyrka
ett större tvärskepp och en krypta, som
sträckte sig under hela koravdelningen,
varjämte långhuset betydligt utvidgades
åt väster. Vidare inslogos valv i hela
kyrkan, utom i absiden, som redan från
början täcktes av en halvkupol. Av
Zettervalls iakttagelser under
restaureringen på 1800 talet framgår dessutom,
att såväl koret som absiden erhållit en
ny fasadbeklädnad ovanpå den gamla.
Att den från konung Knuts kyrka
härrörande östra delen av långhuset från
början saknat valv, bevisar den
egendomliga konstruktionen av de pelare,
vilka fore Zettervalls restaurering
upp-buro den östligaste travéns väggar och
valv. De sekundärt tillfogade valvbärande
pilastrarna, ävensom formen på pelarna,
vittnade sålunda om att dessa senare från
början varit avsedda för uppbärandet av
platt trätak. Sedermera ombyggdes de
av Zettervall till största möjliga likhet
med de längre västerut befintliga, för
valvkonstruktion avsedda pelarna. Dessa
förändringar, som före restaureringen kunde
avläsas å själva byggnadsmonumentet, stå
i fullaste överensstämmelse med uppgif-
451
Domkyrkan på 1860-talet, fore den slutliga restaureringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
