- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
468

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Burgteatern i Wien. II. 1848—1922. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maja Loe hr

Bernhard Bau meister
som Götz von B e r l i c hin g e n.

vara ägnat för värt sätt att tänka och
känna»; dessutom skulle särskilt »den
historiska repertoaren från Shakespeare
och Lessing framåt fullständigt
uppehållas». Det är med ens tydligt att en
sådan jätteuppgift icke kunde
genomföras av en man; ändock visar
repertoaren på Laubes tid ett ännu i dag icke
uppnått rekord: år 1852 t. ex. framförde
han på 314 spelaftnar 154 stycken på
scenen. Och Laube var en svuren fiende
till ali konstnärlig slentrian. Själv en
oöverträfflig regissör med medfödd blick
för teatereffekten och samtidigt uppfylld
av en skyldig respekt för diktarens
avsikter, traktade han efter att med varje
föreställning kunna giva ett
mönsteruppförande. Största vikten lade han på
den vårdade diktionen, på en skarpt
utarbetad dialog, på ett fulländat
föredrag av det rytmiska talet. Utan att
hylla illusionisternas ytterligtgående
åskådningar ställde han scenrummet och
kostymernas prakteffekter i andra
rummet för att låta diktartanken verka

ostörd av yttre intryck. Allt
stjärn-spel var honom förhatligt, han stod
fast vid traditionen från kejsar Josefs
tid och återställde Burgteaterns gamla
rykte att ha det bästa ensemblespelet;
han inskränkte icke skådespelarna till
strängt avgränsade »fack» och hämtade
därför av dem det bästa som var och
en hade att giva. Man kan föreställa
sig vilka fordringar han för
förverkligandet av sina planer ställde på sina
konstnärer; ännu under årtionden sedan
han lämnat teatern fortlevde bland dem
den anda som han hade ingjutit hos dem;
allvarligt arbete utfört med glädje. —
Även inom hans repertoar intogo de
franska sedekomedierna och lustspelen
en stor plats; Scribe, Dumas, Feuillet,
Sardou m. fi. förekommo mycket ofta.
Vid sidan därav drev han en formlig
Shakespearekult och hade tolv av
dennes pjeser på repertoaren. Laubes första
uppförande av »Julius Cæsar» (1850)
blev med det omsorgsfulla
genomstude-randet av alla roller och de storartat
realistiskt utarbetade folkscenerna hans
första stora framgång. Jämte klassikerna
omhuldade han särskilt den sedan någon
tid försummade Grillparzer. Gentemot
Hebbel var han kylig och därvid tog
han väl lika mycket hänsyn till
publikens kyliga hållning som till sin egen
antipati. Hebbel, den typiske nordtysken,
var visserligen sedan 1845 bosatt i Wien
och genom sitt giftermål med
skådespelerskan Christine Enghaus nära förbunden
med Burgteatern, men han kunde aldrig
med sin kalla, reflekterande,konstruerande
diktning bli verkligt populär på
österrikisk botten. Av hans talrika verk
uppfördes under Laubes tid endast
»Judit», »Genoveva» och de båda första
delarna av »Die Nibelungen», och även
dessa mycket sällan; först under de
följande decennierna fingo de
Hebbel-beundrare, som i alla fall funnos också

468

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free