- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
469

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Burgteatern i Wien. II. 1848—1922. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Burgteatern i

Wi e n

i Wien, oftare se hans dramer på
scenen.

Av de skådespelare, som Laube
engagerat och skolat, har en stor del
verkat ända långt in i våra dagar och
kunnat skänka oss yngre en fläkt från »den
gamla Burgteaterns» glansfulla dagar:
framför alla andra den oöverträfflige
Bernard Baumeister, ännu i sina åttio
år en den tyska teaterns stjärna,
oförgätlig som Götz, Falstaff, domaren i
Za-lamea; den förnämt elegante, själfulle och
värdige Adolf v. Sonnenthal, i sina
yngre dagar älskare och salongshjälte,
senare högt beundrad i äldre heroiska roller;
den ytterst intelligente josef Lewinsky,
glänsande i replikföring och karakteristik;
den oförlikneliga, lidelsefulla Charlotte
wolter, vars namn än i dag betecknar
den ädlaste stil i tragisk
skådespelarkonst; och slutligen — en levande länk
mellan oss och de längesedan förflutna
stoltare dagarna— Auguste wllbrandt
BaudiuS, som tillhört Burgteatern sedan
1861 och ännu i dag med ouppnådd fin
konstnärlighet spelar förnäma gamla
damer.

Här torde lämpligen några korta ord
kunna sägas om de karakteristiska
dragen i den på Burgteatern odlade
scenstilen, sådan som den utbildades på
kejsar Josefs tid och allt fortfarande,
jämte nyare strömningar, verkar in i
våra dagar, men som just genom Laube
fick sin högsta utformning. Den tyske
dramaturgen Bulthaupt betecknar såsom
det karakteristiska för denna stil, i
vilken efter kort tid alla artister foga sig,
hur heterogena de än må vara till sin
egenart, en sparsamhet i användningen
av de sceniska medlen för att i ett
avgörande ögonblick genom en klokt
förberedd klimax skarpt belysa hela rollen.
Likaså fasthållande vid den stora linjen
utan ett alltför rikligt detalj måleri.
Därjämte innerlighet i känslan, enkelhet i

ilMMS

Adolf von Sonnenthal
som Wallenstein.

det heroiska, ingen marmor, utan kött
och blod. Och över den omsorgsfullt
samstämda helhetsverkan en
odefinierbar fläkt av poesi, en romantisk
atmosfär, som höja de inför åskådaren
förbiglidande bilderna från den
naturalistiska verkan till fantasiens rike.

Att otack är den vanligaste lönen
för ett oegennyttigt arbete, det skulle
Laube lika väl som tre decennier
tidigare den störste bland hans föregångare,
Schreyvogel, få erfara. Trots det glän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free