- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
476

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Burgteatern i Wien. II. 1848—1922. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maja Loe hr

Fot. Littitz,

Fru B l e ib t r eu som Rebecka
i »Iaàkobs T r aum-».

varit en lycka att det fruktansvärda
kriget och dess olyckliga slut avbröt tingens
normala utveckling. Att teatern under
krigstiden höll sig uppe på den genom
Berger åter något höjda nivån får
tillskrivas Hugo Thimig, som efter Bergers död
(1912) ur de uppträdande artisternas led
kallades till chefsposten. Han hade att
kämpa med nya svårigheter jämte de
gamla: minskning av artistpersonalen
på grund av inkallelse till krigstjänst,
häftig stegring av biljettpriserna genom

driftkostnadernas ökning, av
myndigheterna påbjuden inskränkning i antalet
speldagar för att spara kol och ljus.
Men publiken infann sig talrikt, både
de hemmavarande wienarna och de stora
massorna av militär som vistades i
staden på permission eller för att tillfriskna
från sina sår.

En blick på repertoaren under åren
1914—18 kan vara upplysande och
intressant, icke bara med hänsyn till
teaterns utveckling utan också för
kännedomen om Österrikes officiella kurs och
folkstämningen under kriget. Det är
naturligt att författare av fientlig
nationalitet voro uteslutna frän spellistan och
lika naturligt att detta förvisande icke
drabbade storheterna från en förgången
tid, Shakespeare och Moliére. Bristen
på ett större antal konstnärligt
högtstående nationella dramer, för vilka
åskådarnas sinnen vid denna tidpunkt
skulle varit så mottagliga, gjorde sig
starkt kännbar. Så kunde det inträffa
att bredvid Österrikes två enda stora
nationella skådespel, Grillparzers
mäktiga apoteos för Habsburgväldet »König
Ottokars Glück und Ende» och
Schön-herrs tyska hjältehymn »Volk in Not»
samt det tyska broderfolkets
national-dramer »Die Hermannsschlacht» och
»Der Prinz von Homburg» av Kleist,
även det tarvliga machverket »Könige»
av Hans Müller tack vare sitt patriotiska
ämne otaliga gånger uppfördes och
mottogs med hänförelse. Om det allvarliga
konstnärliga arbete som trots de svåra
förhållandena presterades vittna en flera
gånger upprepad nästan fullständig
Grill-parzer-cykel och talrika premiärer, bland
vilka Hauptmanns »Der Bogen des
Odysseus» och Schönherrs
»Weibsteu-fel» samt »Frau Suittner» kunna
framhållas. Att Österrike över huvud taget
ofta kom till ordet med gamla och nya
författare — Raimund, Anzengruber,

476

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free