- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
478

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Burgteatern i Wien. II. 1848—1922. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maja Loe hr

som hittills legat bundet av traditionen,
nu kom till levande utstrålning, så har
Burgteatern å andra sidan genom att
förklara sig för modernismen utbytt sin
klassiska, stilsäkra klarhet mot allt det
famlande och den grumlighet som
karakteriserar dagens konstliv — fast också,
måste man säga, mot det lidelsefulla
strävandet till ett nytt konstideal och
den innerliga viljan till konstnärligt
övervinnande av materialismen, som så
olycksaligt förgiftat de senaste årtiondenas
andliga liv.

Denna nya konstvilja visar sig icke
blott i valet av de dramatiska nyheterna,
vilka delvis tillhöra den extremt
moderna stilriktningen, utan nästan ännu
mera påfallande i strävan efter en helt
och hållet ny scenisk stil i utstyrsel och
spel. Som eftersträvansvärt mål står
icke längre den högsta möjliga historiska
trohet i en naturalistiskt gestaltad
scenbild eller denna bilds tilltalande skönhet
i och för sig, utan framställandet av ett
»i samklang med diktarens och
fram-ställarens ord och åtbörder villigt
vibrerande luftrum», såsom uppgiften blivit
karakteriserad av den geniale
representanten för denna nya teaterstil Alfred
Roller. Denne, som redan på
Wienoperans glanstid under Mahler skapat
en kongenial inramning för Mozarts,
Beethovens och Wagners stora
operaverk, kallades ännu före sammanbrottet
1918 till chef för båda hovteatrarnas
utstyrseldepartement och har sedan dess
på Burgteatern iscensatt en rad
framstående nyheter och repriser. Den
Rollerska scenen är i utpräglad grad
stilscen, vare sig han nu i anknytning till
1700-talets traditioner bygger upp två
väldiga torn på sidorna av scenen, vilka
stå oförändrade under alla ombyten och
omsluta handlingens växlande spel
liksom i en ram av det verkliga livets
realitet, eller han kastar ali lokalkarakteri-

stik över bord och låter handlingen
utspela sig framför draperier i olika, efter
de olika scenernas stämningsinnehåll
avpassade färger, eller också kraftigt
betonar lokalkoloriten och skapar ett
scenrum i vilket varje sten, varje träd, luft
och ljus understryka dramats andliga
och fysiska atmosfär och förstärka
verkan därav. De mest utsökta skapelser
av den nya stilen äro kanske häris
iscensättning av »Macbeth» — med spöklikt
uppflammande, plötslig fackelbelysning,
annars grått i grått utan annan färg än
blodet som fläckar människor och svärd
med rött, en scenbild som uppstått ur
ett intensivt försänkande i den mörka
tragediens konstnärliga innehåll — eller
av »Köpmannen från Venedig», vars
oförlikneligt härliga scenbilder, en
verklig fest för ögat, sammansmälte en
lysande färgprakt i de lätt stiliserade
dekorationerna och dräkterna med en nästan
barockartad munterhet i spelet till äkta
av Shakespeares anda buren teater. —
Så högt nå naturligtvis icke alla försök
på vägen mot den nya teaterstilen;
många bland de på denna väg
arbetande dekorationskonstnärerna vid
Burgteatern ha ådagalagt en absolut brist
på stilkänsla, då det gällt att anpassa
scenstilen efter det dramatiska verkets
stil, så t. ex. då man under förra
spelåret framförde Schillers »Wilhelm Tell»
i expressionistisk- futuristisk- kubistisk
utstyrsel; och mot denna bakgrund rörde
sig till yttermera visso skådespelarna i
historiskt trogna dräkter från riddartiden.
Hur ofullständigt också de nya
stilprinciperna hittills genomträngt de sceniska
framställningarna, visade den nya
in-studeringen av Shakespeares
»Coriolanus» (1922), i vilken framför Rollers helt
ytmässigt i svart och vitt träsnittsmanér
hållna fonddekorationer ett i kostymer
och spelsätt högst naturalistiskt
utarbetat drama avspelade sig. -—■ Bredvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free