- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
480

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Burgteatern i Wien. II. 1848—1922. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W. - Dagen dör i Verona. Av Emil Zilliacus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maj a Lo e hr

tiden blir obetingat att för moderna
verk klart utbilda den nya scenstilen,
rensa den från övergångstidens
osäkerhet och överdrifter och framför allt
anpassa spelsättet efter dessa nya
stilprinciper, men därjämte också bevara den
gamla traditionen i vården om de
klassiska styckena, vilken alltid skrivit
ärofulla blad i Burgteaterns historia.
Endast så kan Burgteatern fortfara att
vara ett storslaget minnesmärke över
outtröttligt konstnärligt arbete under tvä

århundraden av stoltare dagar och
samtidigt taga verksam del i vår tids nya
konstnärliga uppgifter.

Vi wienare hava i denna tid, då
framtiden ligger oviss och dyster framför
oss, mera än någonsin skäl att högt
ställa och kärleksfullt förvalta de ideella
värden som blivit bevarade åt oss. Må
den ärorika institutionens goda genius
loci hjälpa oss att rädda detta urgamla
kulturarv oförminskat och livskraftigt åt
de närmast kommande släktena!

DAGEN DÖR I VERONA

Av EMIL ZILLIACUS

Nu börja skuggorna falla,
nu slocknar skyarnas glöd,
och aftonens klockor alla
begråta dagens död.

Men klagen ej klockor, klagen
ej mera i sörjande kör:
så skön var väl aldrig dagen
som när han förblöder och dör.

Ur österskyarnas sköte
han drog i sin rosiga glans
till daggens och dofternas möte,
och morgonens värld var hans.

Han lät oss sin makt besanna
i middagens majestät.
Vi böjde i bävan vår panna,
vi flydde hans flammande fjät.

Nu går han till vila, en konung
mätt på ära och år.
Ali aftonens myrrha och honung
dryper över hans bår.

Hans hov har församlats och hedrar
sin härskares hädanfärd,
orörligt cypresser och cedrar
stå vakt vid hans huvudgärd.

I blådis och purpurdimma
längs floden i buktande rad
som altarljus lyktorna glimma
kring dagens lit-de-parade.

Så klagen ej klockor, klagen
ej mera i sörjande kör:
så skön var väl aldrig dagen
som när han förblöder och dör.

480

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free