- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
481

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det fotografiska porträttet. Dess legitima gränser och plats i de andliga verksamheternas samhälle. Av Henry Buergel Goodwin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det fotografiska porträttet

Dess legitima gränser och plats i de andliga verksamheternas samhälle
Av Henry Buer g el Goodwin

S-\TT FOTOGRAFISKT
por-/"’’^Ö trätt är, om inte en motsägelse,
i så dock en förening av två till

\ y sitt väsen olika och oförenliga
ting. Fotografien är en automatisk
process, tillämpad naturvetenskap,optik,kemi.
Porträttering är en andlig verksamhet
av det mest utpräglat humanistiska
slaget, framför allt personskildring, med allt
vad däruti ingår av människokännedom
och av nuets kulturhistoria. Beroende
på det uttrycksmedel som anlitas är det
i sista rummet även förenat med
formproblem.

Det optiskt-kemiska förfarande som
kallas fotografi registrerar ljusvågor
utgående från ett ljusreflekterande föremål
i analogi med fonografen, som
registrerar ljudvågor från ett musikinstrument,
sång eller tal. Sedan fotografiens
uppfinning har det talats om dess förmåga
att »ersätta bildkonsten»: »naturen ritar
sig själv medelst ljus», »fotografien är
konsten att måla, teckna, skildra medelst
ljus», och flera ohållbara fantasier.

Fotografi, även i sin högsta tekniska
fulländning, är registrerande av reflekterat
ljus. Därigenom är den i viss mån i
stånd att utvecklas till konsten att
belysa föremål: kvalitativt och kvantitativt
rätt avvägda kemiskt verksamma strålar

måste av föremålet reflekteras och påverka
kvalitativt och kvantitativt rätt avvägda
kemiska substanser så, att föremålets
färger i överensstämmelse med ögats
uppfattning riktigt återges i svart och
vitt, resp. i en färg. Fotografiens mest
primära material, analogt med måleriets
färg, teckningens krita, är ljuset, ehuru
icke något material i vanlig mening.
Fotografens materialkännedom måste
alltså framför allt omfatta fysikens lära om
ljuset, därjämte kemiens lära om de
ljuskänsliga metallförbindelserna och en del
därmed sammanhängande rätt
invecklade fysikaliskt-kemiska företeelser.

På grund av det anförda bör det icke
förvåna oss, om den omdömesgilla
publiken ser fotografiens alstring mest ur
naturvetenskapligt-teknisk synpunkt.
Under en fysikalisk eller kemisk
föreläsning har man största nytta av en
»skicklig» experimentator. I hans händer
»lyckas» tyngder och vätskor och salter
illustrera lärobokens allmänna abstraktioner.
Likaså »lyckas» en person, som
»fotograferar sig», d. v. s. får sitt porträtt
taget medelst kameran, i sina egna ögon
i den mån som en »skicklig
experimentator» medelst den fysiskt-kemiska
processen i kameran och vid
laboratoriumsbordet i mörkrummet »lyckas» fasthålla

Denna uppsats är ett sammandrag av tvenne föreläsningar, hållna den förra i februari

i sällskapet »Salongen» i Stockholm, den senare med titeln »Photographic Portraiture, Puré
and Simple» i Royal Photographic Society of Great Britain i London april 1922.

31 — Ord och Bild, J2:a årg. .0 j

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free