- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
482

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det fotografiska porträttet. Dess legitima gränser och plats i de andliga verksamheternas samhälle. Av Henry Buergel Goodwin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Henry B tier gel Goodwin

reflekterat ljus. Den skicklige
experimentatorn »knäpper». Av ren slump
kan den fotograferade då, om nämligen
han har sin goda dag, »lyckas»
märkvärdigt bra. Ibland, när
experimentatorn är mindre »lycklig», vill den
fotograferade knappast tro, att det varit
han själv som stått framför kameran.

Att bringa reda i denna själva
utgångspunkten, porträttet, förbiseende
tankegång är ingen lätt sak. En
konstprofessor har ännu år 1917 byggt en kritik
på den betraktelsen av fotografien att
konstnären är regissör och avbildar sitt
arrangemang, och bland de porträttering
utövande fotograferna av facket ha
tydligen helt få bildat sig någon klarare
uppfattning av sitt kall. Hos oss ha
konsthistorici av facket, som Johnny
Roosval, Karl Asplund, Carl G. Laurin,
August Brunius och Gregor Paulsson,
så vitt jag känner med större intresse
än i något annat land tagit ställning
till de hithörande problemen och
därigenom ryckt dem närmare en
åtminstone allvarligt menad skärskådning. Ur
porträttets speciella synpunkt har dock
varken hos oss eller annorstädes gjorts
ett försök till en analytisk storstädning.
Denna omständighet må tjäna författaren
av detta försök till ursäkt. Dessa första
steg på jungfrulig mark, ehuru
grundade på kännedom om rätt mycket som
för närvarande världen runt produceras
på kameraporträttets område och på över
trettio års egen praktik, måste ändå till
en del förefalla sökande och osäkra.

De många kontroversernas
medelpunkt har hittills varit frågan, om
fotografien är (eller bör vara) bunden vid
den fysikaliskt-kemiska processen såsom
dess enda resurs (eller åtminstone
legitima resurs), eller om fotografien kan
dels frän den självständiga grafiska
konsten låna manuella ingrepp, dels stödja
bildframställningen på så fritt kontrol-

lerbara förfaranden1, att »konstnären» kan
lägga till eller avlägsna »ur konstnärlig
synpunkt» störande bildbeståndsdelar,
ändra toner, höja eller minska kontraster
och mera dylikt. Världens äldsta och
största fotografiska sammanslutning,
huvudsakligen bestående av vetenskapsmän
och tekniska främjare av fotografien,
The Royal Photographic Society of Great
Britain, ger i sina annaler en trogen
och överskådlig bild av denna strid. På
senaste tiden ha föreläsningar i
sällskapet, förbundna med namnen N. E.
Lu-boshez, J. Dudley Johnston och målaren
George Clausen, bestyrkt min tro att hela
debatten om straight photography
(»pu-risternas» dogm) och controll
(»övervakande», de »fria kamerakonstnärernas»
käpphäst) var idel tidspillan.
»Övervakandet», säger arkitekten T. H. B.
Scott i ett föredrag 1921, »börjar, då
negativet tas». Vid porträttering är detta
självfallet. Där kan icke, som
konstskriftställaren Ward Muir velat fastslå,
»hanteringen vara identisk med
inriktandet av linsen mot ett vackert föremål»
(beaiitiful faet). I porträttering äro de
fall, då hanteringen icke är identisk med
reproduktion av något »objektivt, d. v. s.
i och för sig (?) vackert» naturligtvis
det överväldigande flertalet. Debatten
kastade emellertid ljus över fotografiens
begränsning. Jag menar fotografiens
underordnande, självfallna underkastelse
under det givna, under fakta, under
verkligheten. Verklighetssinne är en säll-

1 De viktigaste av dessa äro de på
garvning genom ljusinverkan av med färgstofter
blandade kolloider beroende pigment-,
gummi-och oljepigmenttrycken. De tillåta en ganska
vittgående behärskning av negativets
omsättning i en positiv bild. Dessa omarbetningar
ha sin största betydelse genom resultatets med
oljemålning, akvareller eller grafiska blad
identiska hållbarhet. De utövas numera tyvärr
endast av ett fåtal för dessa dyrbara
förfaranden, men icke av sin konst levande entusiaster.

482

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free