- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
485

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det fotografiska porträttet. Dess legitima gränser och plats i de andliga verksamheternas samhälle. Av Henry Buergel Goodwin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det fotografiska porträttet

mens bekväma allfarväg med sitt
frestande »hur JAG ser det»! Det har i alla
tider varit utvägen för den andesvage
pasti-chören, och fotografiens uppfinning har,
till de fåfänga konstfabrikanternas
förargelse, men mest till sitt eget förfång,
drivit den konstnärliga
högfärdsgalenskapen ad absurdum.

Den sanne konstnären reagerar
instinktivt för den impuls som utgår från
och når honom från det naturliga
föremålet, så som det är, från verkligheten.
Denna reaktion omsättes hos honom i
det slag av arbete som han inte kan låta
bli att utföra liksom på naturens
befallning. Den sanne konstnären tjänar
naturen, och därmed uppenbaras honom allt.

Den man som kanske för närvarande
är Englands främste fotograf-porträttör
inom vår yngre generation, herbert
Lambert i Bath, har nyligen med stöd
av den äldre generationens, Hills,
Hollyers, Furley Lewis’, betydande
arbeten gjort gällande, att »i det bästa
fotografiska porträttarbetet den så
kallade bildmässiga, piktoriala1 kvalitén

1 Beteckningen »bildmässig» på tyska,
»pic-torial» på engelska hade varit allmänt i bruk,
då förf. år 1914 på en nordisk
fotografkongress i samband med Baltiska utställningen
föreläste över de »bildmässiga» strävandena
resp. fordringarna inom fotografien och därvid
konstaterade behovet av beteckningen
sbild-mässig> samt uttalade sig mot den vilseledande
benämningen »konstnärlig* fotografi. Liksom
kamerabild för produkten torde bildmässig för
principen numera blivit i svenska språket
införlivade ord. Det missbrukade och ofta
missförstådda adjektivet »konstnärlig» är föga
analogt med »konst» och »konstnär», vilka senare
substantiv jag utan minsta tvekan använder i
sammanhang med vissa kategorier av
fotografisk produktion, så i mitt arbete »Det
fotografiska porträttet» (de inledande kapitlen utkomna
i »Nordisk tidskr. f. fot.» 1917—18) och min
serie små »konstnärsmonografier», »Kollegor
världen runt» (samma tidskr. 1917—22).
»Bild-mässighets»-begreppet finnes framställt i den
ovan nämnda föreläsningens referat i tidskr_
»Svenska fotografen» aug. 1914.

icke är det fundamentala. Det är bara
ett medel till ett högre mål. I de mest
betydande arbeten som utförts inom
vår verksamhetssfär har modellen själv
ingivit oss den rätta behandlingen».
Herbert Lambert såsom författarens
föregångare inom detta slag av kritik1
till-lämpar denna sin lyckligt funna formel
på ett urval framstående fotografiska
porträttarbeten, huvudsakligen betonande
förtjänsterna hos sådana, där »enkelt,
rättframt arbete framkallar hos
beskå-daren en känsla av riktighet och
oundviklighet». På denna punkt kan jag
icke undgå att bekänna, att Herbert
Lambert i påfallande överensstämmelse med
några andra engelska kritici med de sist
citerade orden åsyftar mitt porträttarbete.
Jag känner mig intuitivt genomskådad
och rätt tolkad, när han med
utgångspunkt i mina porträtt av Anders Zorn
(utställt London Salon 1917) och
Alf-vén, Milles, Östberg, Ellen Key, Selma
Lagerlöf (m. fl. av mina
»Konstnärsporträtt» 1918) säger: »Här har den första
tanken alltid gällt karakteriserandet av
modellen, och det bildmässiga och
tekniska initiativet har kommit i andra
rummet.» Lambert och jag gå skilda
vägar i klassifikationen av vad han kallar
»fusk», eller vad jag innefattar i den
bredare benämningen »teatrografi» eller
helst »teatrogram», bildad i analogi med
termen fotogram, d. v. s. en fotografisk
produkt av vetenskaplig eller konstnärlig,
självständig karaktär).2

För att så skarpt som möjligt
belysa vad jag menar har jag såsom min

1 Föredrag hållet på kongressen i London
1920 och återgivet i British Journal f. Phot.
1920, samt upprepat såsom inledning till mitt
föredrag 1922 (med ill. avtryckt i Royal P. S.
Journal rg22).

2 Benämningen tagen från -tPhotograms»,
årspublikationen för bildmässig fotografi i
England och den övriga världen. Utgivare F. J.
Mortimer, London (Iliffe & Sons.)

485

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1923/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free