- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
486

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det fotografiska porträttet. Dess legitima gränser och plats i de andliga verksamheternas samhälle. Av Henry Buergel Goodwin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

He ii ry B u e r g el G o o dv in

Futurismens ande.

första illustration valt » Futurismens ande*,
som är ett så fullödigt exempel på
teatro-grafi som kan önskas.

Jag kan hänvisa till Photograms 1914, s.
14, där en känd kritiker panegyriskt framhåller
arbetets förtjänster. Jag kan inte ens
godkänna kritikerns beröm som skäl för bildens
intagande bland det årets bästa fotografiska
arbeten i hela världen. Men jag kan ge
honom rätt när han säger att han inte ser
någon mening i titeln — ingen konstintresserad
skulle kunna det! Det förhåller sig tydligen
så, att bildens upphovsman nog inte bara var
i förlägenhet hur han skulle benämna den
futtiga gesten. Han undvek avsiktligt en
naturlig bildtitel. Jag menar en titel som ger
svaret på varje människas självfallna fråga visavi
ett fotografi: »vem är det här?» Det hade ju
varit för meningslöst att omtala identiteten av låt
oss säga balettråttan Jolly Dolly. Hon, eller
vad vi se av henne, är så gränslöst ointressant.

Hurhon poserade eller förmåddes att posera,
hennes lilla teatertrick är så genomobetydligt,
att sådana bilder, lättköpta som de äro genom
den uppträdandes rutin, kunna framställas
dussinvis. Över hela världen mångfaldigas de i
millonupplagor varje välsignad vecka om året.
Det är detta meningslösa skräp som nedsätter
värdet av fotografisk porträttproduktion och
befäster dess enda förmån att den är rättslös och
billig. Publicister och förläggare veta det och
främja dess avelsamhet. Teatrogrammet hör

En scen ur Rikard III.

»En scen ttr Rikard III» tjänar
förträffligt till att illustrera mitt påstående att vissa
uppgifter oändligt bättre lönas utanför
fotografiens gränser. Trots världens otroliga för
måga att i obegränsade kvantiteter
konsumera och smälta teaterfotografier, är
fotografien knappast inför någon uppgift sämre ställd
än inför den att återge vad som spelas på
teatern eller besjunges av den lyriske eller
episke skalden. Sedan Lessing ha stora estetici
med ali önskvärd tydlighet fastslagit gränserna
för poesi och bildande konst i allmänhet.
Fotografien, så strängt bunden till fakta och
naturen som den är, kan ingenting förmå genom
att rasa mot de lagar som kringskära den.

Naturligtvis, om jag fotograferar en
domkyrka — ett konstverk alltså — ger mig valet
av min ståndpunkt eller belysning eller atmosfär
möjlighet att meddela andra den riktning och
betoning som mitt eget intresse tagit. I det

till biograftidevarvets billiga offentliga
institutioner. För att återkomma till titeln: sådana
bildtitlar, numera karakteristiska för fotografisk
produktion, ha kallats »litterära». Detta är
dock att göra även det allra lägsta slagets
journalistjargong för mycken ära. Törs vi
hoppas att dessa hysteriska bildtitlar förutsäga
att teatrogrammet, för svagt i kampen för
tillvaron, snart dör ut? Äro titlarna kanske ett
sista spasmodiskt försök att med ett sken av
liv begåva denna den söta dockans i längden
något enformiga förhärligande?

486

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free