Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det fotografiska porträttet. Dess legitima gränser och plats i de andliga verksamheternas samhälle. Av Henry Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fotografiska porträttet
ifrågavarande teaterporträttet är detta val redan
gjort, själva synpunkten är given för avbildaren.
Om en nykter beskådare vill fråga: »Vad gör
den där tösen framför det lysande
silkespapperet?» så har återgivaren intet annat svar än
7’elata refero, jag återger blott vad man visat
mig.
Ett alster som detta förklarar varför
illustrationer av Shakespearepjeser i billiga,
moderna upplagor, gjorda efter fotografier av
skådespelare i kostym och mask, äro så
orimliga och störande. Fotografiens användning
för att illustrera berättelser, dramer och poesi
är kanske det mest barbariska av alla
misslyckade experiment som denna moderna
uppfinning har på sitt syndaregister.
The La dy of S h a t o 11.
TiThe Lady of Shalotti. I ali synnerhet
dömda till att bli till åtlöje äro försök att
fotografiskt framställa lyrisk känsla så som
gjorts i denna illustration till den Tennysonska
dikten. »I am half sick of shadows»: är det
detta den höga damens yttrande som
föresvävat konstnären? Nog har det lyckats honom
att förmedla åt oss denna hennes leda!
Tenny-son där han är som sämst är här överträffad
av sin illustrator!
»Bildnis- und Lichtstudie*, ur en tysk
publikation ägnad åt konstnärlig fotografi.
Titeln är inte romantisk. I stället
konfronteras vi med det förbluffande påståendet att här
ett porträtt (Bildnis) förenas med studiet icke
Bildnis- und Lichtstudie.
bara av modellen utan även särskilt av
belysningen. — La jeunesse, quelle excuse! Ungdom
och lite kvinnlig nakenhet kan tydligen
hypnotisera somliga redaktörer till att acceptera en
pose hur fadd som helst, en anatomi hur
motbjudande som helst. Amasonerna amputerade
ju som bekant det högra bröstet för att kunna
spänna bågen. I detta fall undra vi vad som
har hänt med modellens vänstra.
Belysningsstudiet har inte ens räckt till det allramest
elementära »se upp» med ljusets verkan på
kroppens rundning.
Det här med några få typiska
exempel förklarade teatrografifusket har i
över tre årtionden sä ohejdat fått härja,
att det som ett yppigt ogräs
bortskymmer det fotografiska arbetets naturliga,
legitima riktlinjer. Det tog historiskt
noggrant sin början på nittiotalet och
var baserat på ett missförstående av de
»bildmässiga» strävandena. I händerna
på verkliga konstnärer, skottarna David
O. Hill, Miss Cameron, Craig Annan,
amerikanerna Alfred Stieglitz, Clarence
H. White, Miss Käsebier och några få
samtida engelsmän och fransmän (främst
bland de senare Robert Demachy) ha
dessa strävanden på utställningar och
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>