Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det fotografiska porträttet. Dess legitima gränser och plats i de andliga verksamheternas samhälle. Av Henry Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henry Buer ge i Goodwin
Mont martre.
genom specialpublikationer1 bevisat, att
fotografien kan anlitas till något vi tills
vidare kunna kalla »konstnärligt
uttrycksmedel». På denna tid saknades på det
tyska kulturområdet och, bortsett från den
engelskbildade Demachy, överhuvudtaget
i det kontinentala Europa varje ansats
till de ambitioner eller dokumentationer,
som amerikanerna med rätta berömma
som sin freedom of attack. Utom ett par
tyska och österrikiska amatörer (Kühn,
Kosel, bröderna Hofmeister) kom endast
hamburgaren Rudolf Dührkoop i beröring
med vad som benämnes »den första
pikto-rialistiska rörelsen» inom fotografien. Men
han saknade varje förutsättning att
begripa dess väsen, och ärelysten som
han var och uppburen av en mängd
fotografer intill denna dag, startade han
vad som blivit en sannskyldig och
svår-botad kräftskada, hopblandningen av
porträtt och teatrografi. I det senare
elementet har han på sina resor i
Amerika och England trott sig finna
grundvalen till fotografisk »fri konst».
Innan jag fortsätter analyserna med
1 Däribland två kända publikationer,
utgivna av tidskriften The Studio, »Art in
Photo-graphy> och *Colour Photographyt\ om Photo■
grams se ovan.
några typiska bastardporträtt av den
sistnämnda skolan bör ett exempel
åtminstone visas på motsatsen till
teatrografi, en ärlig och sann genrebild, som
är karakteristisk för amerikanskt,
engelskt, franskt »fritt, schablonlöst grepp
på motiven».
* Montmartre* tillhör en äldre typ av
fotografiskt arbete, sådant som ännu i dag idkas
av de bästa utställarna på fötografiska
uppvisningar, huvudsakligen dock av amatörer.
Här ha vi en lyckligt funnen och anspråkslöst
skildrad naturlig situation, som skildraren
vilken dag som helst kan ha iakttagit och frestats
att fasthålla. Naturen är här bildmässigt
framställd med rättframma, enkla medel. I allo
motsatsen till teatrografiens tillgjordhet.
Skadan av att fotografien förvanskas
och att publiken i tillkrånglandet och
publikfrieriet finner vad man kallar för
»konstnärlighet» blir naturligtvis större,
när vi komma till »det mänskliga temat»,
porträttet, naturenligt och i praktiken
yrkets förnämsta verksamhetsfält. För
att mera drastiskt belysa förtjänsterna
Clotilde van Derpp.
Dührkoop.
ZäfT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
