Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det fotografiska porträttet. Dess legitima gränser och plats i de andliga verksamheternas samhälle. Av Henry Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henry B tier gel Goodwin
Julius Rodenbet’g. Perscheid.
liga klienter och bortåt 50 »sittningar»
på en dag? Jag läste nyligen att
hovfotografen den och den »personligen»
fotograferat drottningen av Norge.
Uttrycket föreföll mig besynnerligt. Men
vid närmare eftertanke fann jag att
journalisten gjort fotografen en
komplimang, som sällan är berättigad.
Chapman Jones, den store engelske
auktoriteten, säger i sin läsvärda bok
Photography of To-day, att fotograferna
numera fordra att slippa göra något
själva eller åtminstone att det lilla som
nutida teknik lämnat kvar åt dem att
göra, blir så lättvindigt som möjligt;
av denna omständighet förklarar han
»en del underliga ting i samband med
fotografien». Det är en logisk följd av
mekaniseringens utveckling att maskinen
fullkomligt ersätter porträttören och
lämnar det åt modellen att bokstavligen
»fotografera sig» och därvid
tillfredsställa sin egen smak.
Tills vi emellertid nå detta
automatens gyllene tidevarv, verkar efterfrågan
efter arbetsprestation med ett minimum
av omkostnad i den riktning, att
bolagen, som än så länge anlita levande
varelser till arbetet, redan innan de
omgestaltas till automatbolag se till att
arbetet utföres schablonmässigt och
fullständigt anpassas till allmänhetens smak.
Såsom exempel på hur långt denna
utveckling redan har gått kan jag återge
ett fotografi av en svensk reskamrat på
hemfärden från Amerika år 1921.
Folkhögskolerektorn Dr Hzigo visade sig
för sina medresande vara en av dessa
väderbitna, hårdbarkade friluftsmänniskor som, i stil
med hans kollega Karl-Erik Forsslund,
förefaller vara född i vadmalskläder och kortbyxor,
med motsvarande inställning till livet. Vi
hade ofantligt roligt åt det här alstret från en
förnäm ateljé vid Fifth Avenue, den
populäraste och finaste i Amerika med filialer i ett
dussin andra stora städer inåt landet.
Karaktärsdragen bli ju genom evening-dressen
något neddämpade. Men så fullkomligt
utplånade kunde de endast bli tack vare
»konstnären» bakom kameran och konstnärinnan vid
retuscheringspulpeten (naturligtvis en rutinerad
retuschös som aldrig sett originalet!). Vad den
felaktiga belysningen lämnat kvar av ansiktet
Dr Hugo.
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
