Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det fotografiska porträttet. Dess legitima gränser och plats i de andliga verksamheternas samhälle. Av Henry Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det f’o t o gr afi s k a p or tr ät t e t
vi lämnat den felaktiga tankegängen på
grundval av det
naturvetenskapligt-tek-niska bedömandet av fotografien, så ingå
de väsensolika och oförenliga
verksamheterna, fotograferingens experimentella,
naturvetenskapliga och porträtteringens
problematiska och humanistiska, såsom
verksamheter helt naturligt icke alis
någon förening. Man säger icke heller
att den andliga konceptionen av en dikt,
en sång, en symfoni, en målning ingår
en förening med nedskrivandet av ord,
av noter, anbringandet av färger.
Verksamheterna utföras av en och samma
person, vars omdöme väljer bland en
oändlig mångfald av ord, av toner, av
färgnyanser i mån av klarhet och
uppfattning vunna genom studium. Hur
mycket det kan ingå av den egna
personligheten i arbetet och resultatet,
äga vi slående bevis på däruti att goda
fotografiska porträttarbeten inte sällan
röja likhet, tycke, rastycke med
fram-ställarens, att t. ex. de porträtt av
engelska och franska soldater och officerare,
som i slutet av kriget togos på det
ockuperade området av tyskar, förvånade
de hemmavarande släktingarna genom
det tyska påbrå deras anhöriga fått.
Vad som här var en ofrivillig brist, kan
i andra fall medföra en förståelsens
intimitet, en porträttörblickens skärpa, som
hos den geniale porträttören-fotografen
till och med kan utvecklas till en hos
målare sällsynt säkerhet i greppet på
»typen» och därigenom i dess
uppenbarande.
Det fotografiska porträttet är sålunda
ett på naturvetenskaplig teknik
baserat uttryck för naturstudium och för
en personlig bildning, som kan
tillgodogöra sig samtidens kulturhistoria och
illustrera den. I händerna på konstnären
blir uttrycket ett konstverk, i
hantverkarens händer ett hantverk och i
humbugens händer fusk. De två sistnämnda
kategoriernas existens har inte betvivlats.
Somliga tveka inför det förmätna kravet
på konstnärsskap för den verklige
porträttören och glömma hur oändligt
mycket eljest under namn av skön konst
framställes på imitationens väg, utan
tillstymmelse till ens den självständighet
som ovillkorligen måste ingå i ett
fotografiskt porträtt. Ett gott argument
för värdet av det presterade och det
geniala hos de presterande ligger i
fåtaligheten av de män som i en tid med
jättedimensioner och jättesnabbhet i
utvecklingen i fotografien funnit
uttrycksmöjligheter för sitt kännande och seende
och med sin ärelystnad alis förmått ställa
sig i konstnärernas led. Denna
fåtalighet har sin orsak. En teknik i
fotografien, som tillåter att i bildspråk uttala
vad man sett hos och vill säga om en
levande människa, är synnerligen
tålamodsprövande. Den fordrar en säregen
läggning. Kanske helt enkelt bara litet
verklig människokärlek. Erforderlig
självdisciplin, självuppfostran till en inför
skiftande uttryck suggestivt hastigt
reagerande själsnärvaro, den behövliga
radikala självkritiken, då ju endast
en minimal bråkdel av det
producerade i längden visar sig livsdugligt,
förvärvas endast genom studier
motsvarande en hel akademisk utbildning
på vilket annat andligt verksamhetsfält
som helst.
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
