- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
507

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Emanuel Swedenborgs samlingsverk om järnet. Av Carl Benedicks

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emanuel Swedenborgs samlingsverk om järnet

vårt modersmål nu överflyttats den svenske
märkesmannen Emanuel Swedenborgs stora
på latin avfattade arbete om järnet.

I ett bibliotek, som ägnats åt
metallforskningen och dess historia, lysa från
gångna tider speciellt fyra namn, nämligen
Agricola, Biringuccio, Réaumur och
Swedenborg.

Främst i serien kommer Georg
Agricola (1490—1555; namnet latinisering av
Bauer) som på sin tid verkade som
stadsläkare i Chemnitz och som i sin
Berman-nus och De Re Metallica (1530, 1556)
givit en urkälla rörande allt som gäller
metallurgi, liksom även mineralogi och
kemi. Hans framställning, systematiskt
ordnad och klassiskt väl avvägd som den
är, var grundad på personlig praktisk
erfarenhet och är illustrerad med synnerligen
konstnärligt gjorda träsnitt. Ett vackert
erkännande av betydelsen av hans skrifter
lämnas icke blott av det stora antal
upplagor som förefinnas, utan även i en
ypperlig, väl kommenterad engelsk översättning
som nyligen utkommit, verkställd av det
äkta paret H. C. och L. H. Hoover, vilka
till stor del lära bekostat den vackra
volymens tryckning.

Naturligtvis måste man för bedömandet
av ett dylikt verk räkna med att mycket
av innehållet var allmänt bekant bland
dåtida yrkesutövare, men att denna
kunskapsskatt på grund av bristande
skrivkunnighet eljest stannat inom ett ringa fåtals
räckvidd.

Den italienske ingeniören Vanuccio
Biringuccio (slutet på 1400-talet — mitten
av 1500-talet), i tjänst hos hertigarna av
Parma och Ferrara, liksom hos republiken
Venedig, hör också till dessa kulturens
första malmbrytare. Han har i sitt verk
De la Pirotecnia, Libri X, dove
ampia-mente si tratta non solo di ogni sorte &
diuersita di Minière .... (1540) givit en
på egen erfarenhet grundad, konstnärligt
illustrerad skildring av allt vad till studiet
av metallurgi och annan användning av
höga temperaturer hörde. Härav har
eftervärlden kanske mest bevarat i minnet den
mindre viktiga delen, såsom
framställningen av lysande eldar, raketer etc.:
pyro-teknik. Under senare år ha Biringuccio’s
landsmän gjort åtskilligt för hedrandet av
hans minne. Till franska översattes hans
arbete redan 1556.

Réaumur (1683—1757), vars namn ju
fortfarande lever i den nutida allmänt använda
temperaturskalan, och som i fullständighet
var Réné Antoine Ferchault, Seigneur
de Réaumur, des Angles et de la
Bermon-dière, utgav år 1722 sin berömda L’Art
de convertir de fer forgé en acier, et
l art d’adoucir le fer fon du, ou de faire
des ouvrages de fer fondu aussi finis
que de fer forgé.

Detta arbete, grundläggande för en stor
del av järnets metallurgi (såsom aducering
av gjutgods), lär ha föranlett dåvarande
hertigen av Orléans att tilldela dess
författare en pension ay 12.000 livres. Från
början skrivet på klassiskt klar franska
har detta verk knappast utgått i någon ny
upplaga. Tidigt förekomma emellertid
bearbetningar och utdrag, såsom av Bazin
ainé 1737 (svensk översättning av 1753).

Vad åter vår svenske siare och
polyhistor Emanuel Swedenborg (1688—1772)
beträffar, har hans hithörande, av tre
ståtliga foliovolymer bestående arbete titeln:
Opera philosophica et mineralia, tres
tomi, Dresdae et Lipsae 1734.

I första bandet, som bär undertiteln
»Principia rerum naturalium sive
novo-rum tentaninium phaenomena mundi
elementaris phitosophice explicandi», heter
det inledningsvis: »Om själen är väl
sammanfogad med sinnesorganerna, d. v. s. om
människan är klok och förnuftig (bene
rationalis), trängtar hon ständigt efter visheten».

Denna äkta Swedenborgska
vishetsträngtan tog sig uttryck i det därpå följande
programmet, som innebär att lämna en
framställning av världsalltet under utgående från
de enklaste möjliga förutsättningar, vilka
erhållas ur våra trenne filosofiska
kunskapsmöjligheter: erfarenheten, matematiken och
slutledningsförmågan (facultas ratiocinandi).

Swedenborg sysslar i det följande med
förkärlek med den av Carthesius
framställda virvelteorien, som genom subtila
spekulationer utvecklas till en kosmologisk
teori — vilken sannolikt ej varit utan
inflytande på den Kant-Laplaceska.1 Sam-

1 Det kan förtjäna omnämnas, att
Swedenborg här tänker sig hela universum ända in i dess
minsta partiklar i analogi ined planetvärlden
(M. Lamm, Swedenborg. En studie över hans
utveckling till mystiker och andeskådare
Stockholm 1915, s. 39). Detta kommer ju nu rådande
föreställningar från atomernas värld ytterst nära!

507

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free