- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
508

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Emanuel Swedenborgs samlingsverk om järnet. Av Carl Benedicks

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Benedicks

tidigt framhålles emellertid hurusom vår
kunskap »än i dag i vårt tillstånd av
okunnighet uteslutande vilar på erfarenheten;
ur erfarenheten ha alla konster först
framkommit och under sekler växt sig starka.
Särskilt vilja vi t. ex. taga den metalliska och
den kemiska vetenskapen: Den metalliska,
som tagit sin början genom århundradens
erfarenhet före syndafloden; som fortsatte
till vår tid och utvecklats till den
fulländning den nu innehar.» Hårdaste klippa
veta vi med metallens hjälp att
genomtränga; malmådror brytas, olika metaller
utvinnas, o. s. v.

Det är av intresse fastslå denna punkt
på Swedenborgs program. Verket anges vara
planerat som en rent vetenskaplig,
teoretisk framställning av hela den oorganiska
naturen, men för att stå på
erfarenhetens grund låter han redan verkets
andra band omfatta allt vad som till
kunskapen om den viktigaste bland metallerna,
järnet, hörer!

På denna den andra delen, Regnum
subterraneum sive minerale de ferro
de-que modis liquationum ferri.... följde
en tredje del om koppar och mässing,
eller de metaller som i betydelse komma
järnet närmast. Sedan var det
Swedenborgs avsikt att i tur och ordning på
samma sätt avhandla samtliga mineralrikets
övriga metaller och produkter. Denna
gigantiska plan kom aldrig till utförande.

Imponerande nog är emellertid den del
av detta mineralkunskapens projekterade
Babelstorn, som blev fullbordad i och med
de trenne foliobanden. Av dessa har nu
den andra delen, såsom för oss erbjudande
det största intresset, blivit överförd till
svenska språket.

Uppdraget att på svenska utgiva
Swedenborgs skrifter rörande mineralriket
lämnades för några år sedan av Kungl. Svenska
Vetenskapsakademien till en
redaktionskommitté bestående av S. Arrhenius,
V. Carlheim-Gyllensköld och Hj.
Sjögren, vilken senare varit redaktör för den
nu föreliggande delen om järnet.

Det blev tyvärr icke Hjalmar Sjögren,
den energiske befrämjaren av talrika i
samband med mineralogien stående kulturella
frågor, förunnat att själv slutföra
redaktionsarbetet, vartill enligt planen även hörde
författandet av en orienterande inledning.
Vid hans oförmodade frånfälle, i mars

1922, förelåg ungefär 2/3 av verket i
rentryck. Lyckligtvis kunde redaktionsarbetets
fortsättande överlämnas till en för uppgiften
så väl rustad person som fil. dr. W. Zenzén,
professor Sjögrens assistent vid Riksmuseets
Mineralogiska Avdelning. Denne har nu
fullgjort uppdraget på ett synnerligen
samvetsgrant sätt, varpå prov skola lämnas,
och har även upprättat en förklarande
förteckning över i arbetet ingående kemiska
och mineralogiska facktermer, vilken torde
kunna vara mången välkommen.

Beträffande verkets tillkomst relaterar
det àv Zenzén skrivna förordet, hurusom
Swedenborg i maj 1733, efter att ha
erhållit 9 månaders ledighet från sin tjänst
som assessor i Bergskollegium, begav sig till
Tyskland för att övervaka tryckningen av
sina Opera philosophica et miner aha,
vilken bekostades av hans gynnare, hertig
Ludwig Rudolf av Braunschweig och Lüneburg.

Det torde ha varit på den
utomordentligt korta tiden av 5 till 6 månader som
tryckningen ägde rum av de trenne delarna,
med tillsammans c:a 1.400 foliosidor och
talrika planscher. Arbetsprestationen från
Swedenborgs sida var alltså högst betydlig.

Verket är indelat i trenne
huvudavdelningar. Den första boken behandlar de
smältningsmetoder, som voro i bruk på
skilda ställen i Europa, och därvid
utförligast, såsom för författaren bäst bekanta,
de i Sverige brukliga metoderna. Andra
boken utgör en redogörelse för malmers
och metallers proberande, och den tredje
boken redogör, kunna vi säga, för järnets
kemi, eller järnpreparatens pharmaceutiska
och tekniska användning.

Den första boken börjar med: »Det
vanligaste sättet att framställa järn ur
malmerna i Sverige». Man finner här en
redogörelse för masugnens konstruktion och
skötsel, ingående in i minsta detalj. Till
denna del är fogad en förteckning å
dåtida svenska järnbruk. En avvikelse göres
i och med en beskrivning, hämtad från
doktor Brandt, som var föreståndare för
Laboratorium Chymicum i Stockholm, av
ett 1726 gjort fynd av gediget silver mitt
i en järngruva vid Nordmarken i Värmland.
Det är påfallande att Swedenborg livligt
intresserat sig för de möjligheter, som våra
järngruvor skulle erbjuda, om dylika fynd
visade sig höra till ordningen: »Kanske
ligger i Mars stora palats och i dess allra

508

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free