- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
510

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Emanuel Swedenborgs samlingsverk om järnet. Av Carl Benedicks

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Benedicks

Saken synes kunna förtjäna en närmare
utredning, men efter vad det tyckes
föreligger här en mystifikation, som åtminstone
förtjänar påpekas, och som, förmodligen
på Veris auktoritet, levat i tre sekler!

De nu gjorda utdragen ur arbetet äro
givetvis mycket ofullständiga: den
intresserade läsaren må — för att använda
Swedenborgs ord — ». . . på interfolierade vita
pappersblad inskriva sådant som saknas» !

Vad nu Swedenborgs arbete i sin
helhet beträffar, är det tydligt att det
genomgående är av eklektisk eller
kompilatorisk art, har karaktären av att vara ett
samlingsverk. Illustrationerna äro likaledes
hämtade ur andra verk, såsom vid
utgivningen framhållits. Om en del
metallurgiska processer har han givetvis ingående
kunskap grundad på autopsi och på
samvaro med »smeder, smältare och dylika
yrkesmän, en hop enkla människor med
sotiga ansikten liksom cykloperna», men
med praktiska kunskaper och erfarenhet,
som förtjänar »föredragas eller åtminstone
jämställas med mycken vetenskaplig insikt»
(s. XXV). Det allra mesta är dock
hämtat ur redan tryckta källor.

Inga som helst egna experiment
förekomma, lika litet som några förslag därtill.

Med avseende på den för järnets
metallurgi grundläggande frågan om skillnaden
mellan tackjärn, stål och smidesjärn
uppvisades det ju kemiskt-analytiskt av Torbern
Bergman, att det är mängden ingående
kol som är det avgörande. Tidigare hade
man ofta varit böjd att anse stålet som
ett speciellt rent slag av järn. Réaumur
är den förste som klart insett att stålet
med avseende på halten brännbart ämne
intar en mellanställning mellan tackjärn
och smidesjärn. Stödd på Réaumur,
framhöll t. ex. Bazin ainé detta sakförhållande
med stor tydlighet i sin 1737 publicerade,
anonyma skrift! Det erbjuder ett visst
intresse vid genomgången av Swedenborgs
bok, att granska huruvida denne tolkat
Réaumur lika väl som dennes landsman
Bazin. Jag har emellertid icke kunnat hos
Swedenborg finna någon antydning om att
han insett sakläget på denna viktiga punkt.

Såsom av den redan nämnda korta
utgivningstiden möjligen kan förväntas,
saknas icke felläsningar och inadvertenser från
Swedenborgs sida, vilket också av dr.
Zen-zén vederbörligen påpekats. Sålunda säges

beträffande citat efter Bausch, att »ganska
många meningsstörande skriv- och tryckfel
visade sig också förekomma i den
Sweden-borgska texten. Dessa ha naturligtvis måst
rättas, för att texten skall kunna sägas
återgiva Bausch’s uttalanden» (s. 349). Vid
återgivande av ett från receptsamlingen
Collectanea Chymica Leydensia hämtat
förfarande står hos Swedenborg »aqua
fon-tis» (källvatten), då »aqua fortis»
(skedvatten) i originalet avses. Detta är väl
rent tryckfel.

Reaumurs uttryck »étranguillon»,
förträngd öppning (vid vattenbläster),
översattes av Swedenborg med »trigonum» =
trehörning! (s. 175).

I det stora hela äro beskrivningarna
emellertid givna med stor klarhet och
förståelighet.

Man skulle kunna säga, att boken,
oavsett dylika smärre inadvertenser, är en
unik exponent på ttrgermansk grundlighet:
enligt programmet skall världsalltet förklaras:
författaren börjar med att ur tillgängliga
källor hämta de mest detaljerade
anvisningar för masugnars skötsel!

Det är i Swedenborgs bok Om järnet
ej en gnista av siaren, av idéernas man;
det är helt och hållet assessorn som sitter
inne med stor boklig lärdom, som samlat
och är förtrogen med allt sådant som kan
vara till bergshanteringens fromma!

Naturligtvis förtjänar denna sida av
Swedenborgs karaktär att göras
lättillgänglig för Swedenborgsforskningen.

I analogi med ett bekant yttrande
angående Nietzsche kan sägas att »Om
järnet» förtjänat utgivas i ny upplaga mindre
på grund av vad Swedenborg betytt för
metallurgin, utan snarare på grund av vad
metallurgin betytt för honom.

Att redigeringsarbetet utförts på ett
ytterst samvetsgrant sätt, har redan
påpekats. Naturligtvis förekomma även några
mindre väl avvägda detaljer, såsom t. ex.
på sid. 239 en som den ursprunglige
utgivarens anmärkning framställd förmodan,
att svavelfritt järn skulle menas, under det
att textens svavelhaltigt järn synes
recen-centen fullt korrekt. En sid. 365
förefintlig not rörande Neri’s L’Arte Vetraria
är icke fullt korrekt, i det arbetet
översattes av Ch. Merrett till engelska 1662,
då det utgavs med hans kommentarier;
till latin översattes det av A. Frisius 1668,

510

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free