- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
511

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Emanuel Swedenborgs samlingsverk om järnet. Av Carl Benedicks - Ur bokmarknaden. Av Birger Mörner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emanuel Swedenborgs samlingsverk om järnet

jämte Merretts kommentarier; tysk
översättning, av J. Kunckel, utgavs 1679.

Den svenska översättningen är i
språkligt hänseende att beteckna som
synnerligen vårdad, och tydligen har vid den
slutliga redigeringen dr. Zenzén icke skytt någon
möda att genom anlitande av specialister
få mängden svenska facktermer sä korrekt
återgivna som möjligt.

Typografiskt har den nya editionen
utförts på ett sätt som gör förläggaren,
herrar Wahlström och Wistrand, likaväl som
officinen, Isaac Marcus’
Boktryckeriaktiebolag, ali heder. Anmärkas kan endast,

att det icke skulle ha skadat om
originalets paginering, d. v. s. nya sidors början,
angivits i den svenska texten; detta sätt
underlättar väsentligt en jämförelse som
ofta nog kan erfordras.

Allt som allt: varje vän av svensk
brukskultur och av kulturhistoria överhuvud
måste glädjas att nu trots betydande
svårigheter — trots »motgångar och
tillfälligheter vid blåsningen» — Swedenborgs stora
samlingsverk gjorts lätt tillgängligt för
nutiden. Sverige har därigenom vackert
hedrat minnet av den märkesman Swedenborg
onekligen var.

Ur b o km ar knad en

ÄROMD AGEN kom
undertecknad av en händelse
att bläddra i en
nyutkommen bok. Dess titel
var: Skisser från öknen av Thorsten
Orre. Jag ögnade i den och kunde
konstatera en hel del vackra bilder,
däribland en som föreställde en arabisk ryttare
på en stegrande häst och som osökt kom
mig att minnas De Amicis’ målande
skildring från en färd till Fèz. Men ämnet
föreföll mig inte vidare lockande. Jag
har ju t. ex. läst Ole Olufsens »Sahara».
Vad kunde denne okände författare väl
bjuda av nytt?

Men jag hade inte hunnit läsa många
sidor förrän jag blev förvånad och — betagen.

Det kan nämligen inte förnekas, att
med denne unge författare har den svenska
litteraturen erhållit en av sina allra bästa
reseskildrare. Detta är ganska mycket sagt,
men jag säger det med övertygelse.

Det är en ung svensk officer som i
denna bok skildrar sina upplevelser. Han
tillhör synbarligen ett norrländskt
regemente. Från Bodens skidbackar har han
för en bröståkommas skull sökt sig ned
till Saharas heta och torra luft. Men han
vill inte vara overksam. Därför söker han
och erhåller tjänstgöring vid de franska
trupperna i Algeriet. Dragen av öknens
mystik söker han sig allt längre in, dit
där ingen turist satt sin fot. Han anhåller

sålunda om transport till Sahara-kompaniet,
som fransmännen satt upp längst inne i
hjärtat av öknen, — en ansökan som säkert
icke utan en viss häpnad över det
excentriska däri beviljades. Nio månader
tillbragte han så i den stora öknen, och då
han åter kom till en järnvägsstation, hade
han tillryggalagt femtusen kilometer över
de öde vidderna.

Under den sista tiden av sin
tjänstgöring fick han tillfälle deltaga i spännande
äventyr, nämligen en jakt efter en stam av
rövare och slavhandlare, vilket förslagna
villebråd dock till större delen lyckades
klara sig från sina förföljare.

Det är dessa minnen författaren nu
skildrar. Han gör det med en aldrig
svikande säkerhet. Lugnt och stilla men med
färg och reflexer glider hans stil; han äger
en målares öga och han besitter den för
så väl pennans som penselns män sällsynta
föimågan att kunna skildra rörelse. Hans
i beskrivningen av detta djurfattiga land
här och där instuckna djurbilder äro
anmärkningsvärt levande. Över hela hans
framställning ligger något rättframt,
manligt och okonstlat, som väcker sympati.

Under jakten på slavhandlare hade
infångats en kamel och i en vid dess sadel
bunden påse hittades en naken, förskrämd
och ytterst vanvårdad negerunge — ett
flickebarn på ungefär två år. Den svenske
officeren tog hand om kräket. Men som

Thorsten Orre: Skisser från öknen. Stockholm, Wahlström & Widstrand.

Til"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free