Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Giorgione och Giorgionelegenden. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giorgione och G i o r g i o n e l e g en d en
Konserten.
I Pitti-galleriet i Florens.
champètre» (eget nog accepterad av
Morelli) och »Madonnan med helgon»
i Louvren, det mystiska
Fugger-porträt-tet i München eller den ryktbara
»Konserten» i Pitti-galleriet i Florens, uppnå en
fulländning, som vi egentligen först
vänta hos Tizian. Och utan tvivel är
gränsen mellan den unge Cadoren och
Giorgione i hans senare levnadsår
ytterligt svår att draga. Av intresse är det
att finna, att den senare forskningen
söker restituera den gamla traditionella
Giorgioneuppfattningen och tilldela
honom bilder som för många år sedan
mönstrats ut ur hans æuvre. Men hålla
vi oss endast till de förut nämnda
»kanoniska» bilderna, av vilka den i
drömmar försjunkna Castelfranco Cecilia för
oss över till den nya konstens väsen,
Giovanellitavlan med dess underbara
helhetsstämning är den mest originella,
den mest inspirerade, för konstnärens
art mest betecknande, Dresden-Venus,
den första moderna Afrodite, den i
figurtolkning mest avancerade (med ett
landskap av Tizian), och lägga därtill en
del andra, som t. ex. de båda tidiga
tavlorna i Florens med »Moses’ eldprov»
och »Salomos dom» eller
ynglingaporträttet i Berlin, den veka,
stämningsrika »Herdarnas tillbedjan» i samling
Allondale i London, »Helig familj» i
samling Benson i England och
»Madonnan med helgon» i Madrid, återstår
i varje fall så mycket, att målarens
rykte som en konstens förnyare är till—
519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
