- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
520

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Giorgione och Giorgionelegenden. Av August Hahr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

A gu s t Hahr

räckligt tryggat även utan den
musicerande klosterbrodern i Florens (den
ryktbara »Konserten») och flera andra
du-.kar i cinquecentostil.1 Men i och med
det senast sagda om Giorgiones konst,
om den lidelsefulle förnyaren,
omdana-ren, ur vars dukar klingar en helt annan
ton, strömmar en helt annan psykisk
stämning, en egendomlig drömstämning
och ett musikaliskt välljud, än vad som
i regel möter oss hos Bellini och den
traditionstrogna Belliniska kretsen, ha
vi kommit in på en fråga, som
sysselsatt t. ex. Ludvig Justi i hans stora
arbete om målaren från Castelfranco
(1908), nämligen om förutsättningarna
för den giorgioneska konsten, icke blott
de konstnärliga, såsom påverkningar
från gamle Bellini, från Perugino,
Lionardo, Michelangelo, FraBartolomeo etc.,
utan även om de sociala och personliga.

Därmed ha vi också kommit tillbaka
till Giorgionelegenden eller i varje fall
till de på traditioner grundade
underrättelserna om hans liv och omgivning
hos Vasari och Ridolfi, ty satta i
belysning av vad vi från andra källor, t. ex.
Dürers brev till Pirkenheim (1506),
inhämta om konstnärslivet och överhuvud
taget om sederna och det allmänna
kulturlivet i dåtidens Venedig, kunna de
näppeligen jävas från detta håll, liksom
lika litet från målarens egen produktion.
En tradition kan ofta nog vara falsk,
men den kan lika ofta, bortsett från
utbroderade detaljer, vara sann och visa
vindens riktning. Den bör erbjuda ett
material, varifrån en kritisk sovring och
härdning kan avbränna slagget.

Justi söker i sina överdrivet liberala
attributioner triumferande ådagalägga

1 »Konserten» i Pitti-galleriet synes dock
vara anlagd av Giorgione, ha sin
grundstämning från honom, men utförandet torde så när
som på ynglingen med den vita plymen härröra
från Tizian.

den traditionella benämningens riktighet.
Han utgår visserligen från sin egen
uppfattning av en tvivelaktig bild under
stilkritiska jämförelser, men slutar alltid
med: »Må vi nu se efter vad de gamla
1600-talsförteckningarna ha att säga i
saken! Giorgione!» På så sätt har ett
stort antal mer eller mindre skadade
och övermålade galleribilder dragits fram
i ljuset såsom ifrågasatta
Giorgione-tavlor eller åtminstone till första
ursprunget giorgioneska. Här känner man
sig verkligen i flera fäll böjd för
opposition. Och Lionello Venturi har i sin
Giorgionebok (1913) för övrigt sökt
utmönstra många, ja, till Tizian fört
Madonnan i Madrid, till Catena »Eldprovet»,
till Seb. del Piombo »Konserten» i
Louvren, »Herdarnas tillbedjan» i saml.
Allon-dale o. a., även om de kunna sägas
exemplifiera »giorgionismen». Men när
Justi i ett av inledningskapitlen tecknar
den miljö, vari konstnären levde, och
de yttre betingelser, under vilka de
odödliga verken skapades, och därvid lyssnar
till röster ur det längesedan förflutna
(icke bara attester och protokoll),
stämmer han oss mera till sin fördel.

Venedig synes ha gått i spetsen för
realiserandet av den konstens frihet man
numer snarare vill komma ifrån. De
skråmässigt arbetande målarverkstäderna,
dit beställarna, vare sig enskilda eller
representanter för kyrkor, kloster eller
kommuner kommo och i noggrannt
uppställda kontrakt fixerade sina önskningar
rörande i regeln religiösa bilder, blevo
snart gammalmodiga. Fortfarande
behövas naturligtvis fromma altarbilder,
men en annan konstpublik med helt
andra fordringar börjar framträda,
samtidigt med att konstnärer uppenbara sig
som avkasta slentrianens tvångströja och
vilja skapa fritt ur hjärtat vad
inbillningen, utan beställarnas pinsamma
detaljföreskrifter, ingiver dem. Produktio-

520

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0572.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free