- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
522

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Giorgione och Giorgionelegenden. Av August Hahr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ati-gust Hahr

svarad av en ny, socialt högre ställd
konstnärstyp, intelligent, smidig och
världserfaren, i förening med ett annat
och friare produktionssätt. Det
moderna atelierbegreppet, det moderna
konst- och konstnärslivet på gott och
ont har utvecklats under 1500-talets
första decennier i Venedig, musikens,
elegansens, festens och livsglädjens stad
mer än någon annan i det samtida
Europa. Dürer har skildrat denna för
honom så ovana atmosfär; han ryckes med,
känner sig som en »herre», en
»gentil-uomo», och jämför härmed sin blygsamma
ställning i den borgerliga
hantverkarstaden Nürnberg. I Dürers brev nämnes väl
icke Giorgiones namn, men Vasari och i
synnerhet Ridolfi berätta däremot utförligt
om den nya strålande stjärnan. Han
skildras som en firad sångare och
lutspelare, en ståtlig ung man med fina manér,
en underhållande sällskapsmänniska, som
verserat rör sig i den förnäma världens
gemak, dit han mottager talrika
inbjudningar. Han är med ett ord »il
ga-lantuomo», svärmande för sitt måleri,
sin musik och — icke minst — sköna
kvinnor. »Dilettossi continuamente delle
cose d’amore» (Vasari). Han gick frän
äventyr till äventyr. Däri ligger
möjligen en överdrift, liksom i samme
sagesmans uppgift, att pesten nådde
honom i en vacker venetianskas gestalt.

Men målarens umgängeskrets sträckte
sig naturligtvis vidare än till stadens
»nobili». Hans dagliga omgivning
utgjordes av hans konstnärskamrater och
personer av den skara av samlare,
litterater, experter, konstagenter, som växt
upp i Venedig. Man har kallat honom
målarbohëmens ättefader, men knappast
kan han väl sättas i jämnbredd med
det modernare species av dylika artister.
Vi få av Ridolfi veta, att han ägde ett
hus, som han själv smyckade med fres-

ker, att han däri hade sin atelier och
en »aperta bottega», en
försäljningslokal, vari han för sin vänkrets visade
sina målningar och ofta inbjöd den till
musikaliska samkväm. Att sköna damer
icke saknades i kretsen taga vi för givet.
Det är under sådana friare former han
levde och skapade. Han var säkerligen
icke den ende frie konstnären under sin
livstid, men han var den ryktbaraste i
sin stad, huvudet högre än andra. Men
andra tidens store, en Lionardo, en
Rafael, en Michelangelo, huru ha
däremot de icke fått arbeta under ett ofta
olidligt tyranniskt beskydd, varit i ali
sin glänsande ställning ofria, tvingade
att följa kontrakt och befallningar!

Vad de gamla författarna omtala får
slutligen sin bekräftelse ej blott vad det
venetianska konstnärslivet angår av de
Dürerska breven, utan även av
Giorgiones egen konst. Men i det hela
återspeglas i hans bilder den livsuppfattning,
de idéer och känslostämningar, som
behärskade dessa unga konstnärer, så bjärt
skiljande sig från de äldre och
traditionsbundna. Huru själfullt återklinga icke
de musikaliska och de erotiska
inslagen i målarens personlighet! Och de
mytologiska fantasierna, delvis ännu
otydda, och den sällsamma
drömstämningen visa hän på en ung drömmare,
diktare, musiker, som i sina
kompositioners rytm och färgernas ackord söker
dittills sällan hörda uttryck för rörelser och
stämningar, som uppfylla målarens själ.

Vasari framhåller med styrka
målarens kärleksfulla studium av naturen.
Det framgår ej minst av hans landskap,
vilka som man funnit direkt återge
motiv från Castelfranco och
Musone-dalen (se t. ex. Giovanellitavlan). Vi
behöva dessutom blott kasta en blick
på Afrodite i Dresden för att övertygas
om det nya och epokgörande den innebär.

522

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free