Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dan Andersson. Några minnesord till Samlade skrifter. Av G. Westin Silverstolpe - Den älskade. Av Pär Lagerkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dan Andersson
Inskriftens senare hälft ter sig överflödig
för envar, som i verk sådana som
C-dursymfonien och den ofullbordade
symfonien i H-moll — den senare
framför allt — funnit nog och övernog
av lidelsefull skönhetslängtan, strålande
glädje och skälvande smärta. Dan An-
derssons diktning blev en ofullbordad
symfoni, men brusten och fragmentarisk,
upprörd och stormande, skälvande av en
smärta, som aldrig finner sin utlösning i
en segrande durklang, fängslar den vida
mer än månget välbyggt och välansat,
berömt och beprisat poetiskt livsverk.
DEN ÄLSKADE
Av PÄR LAGERKVIST
I livets friska rosensnår
där fann jag dig.
I dagg och blommor låg ditt hår,
i en välsignad, ljuvlig vår,
så fann jag dig.
Omkring ditt huvud stod i blom
en ljus och tidig rikedom,
din unga kind var skär och varm
och full av morgondoft din barm,
och såsom dagg så ren och klar
den blicken var
som väntade frimodig mig.
Så fann jag dig.
Jag stod där lycklig, såg och såg
hur uti rosors skygd du låg,
i livets vissa överflöd
som segrar över ali vår nöd.
Min brud, hur var du ej mig kär
på jorden här.
Då såg jag plötsligt — som en syn —
allt var förbytt.
Ifrån din kind, från friska hyn
ali glädje flytt.
En törnekrona kring ditt hår
djupt i din panna stungit sår,
de kära dragen märkts av år
och smärta svår.
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
