Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Det ryska sammanfallets eftermäle. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner S öder hj elm
tälja om den röda terrorn väcker icke någon
diskussion: det är i oändliga skiftningar
en upprepning av gräsligheter, om vilka
man blott åter och åter undrar att de
kunnat försiggå i vår tid och inför ett
åtminstone till namnet pacificerat Europas
ögon. Av de berättande hava många själva
varit offer, och deras pinohistoria tyckes
så fruktansvärd, att man icke fattar hur de
kunnat genomleva den •—- såsom Anna
Virubovas. Andra åter hava, visserligen
också med våldsam personlig känning av
brutaliteten, varit vittnen till hur deras
närmaste torterats i fängelserna och slutligen
mördats — såsom storfursten Pauls gemål,
furst Wladimir Paleys mor. Andra slutligen
hava, ofta, på lika nära håll, men utan att
själv lika starkt beröras därav, åskådat
vilddjurens framfart -— såsom general
Krasnoff eller Sir Paul Dukes. Men, som
sagt, de delar av deras arbeten eller de
arbeten, vilka hänföra sig till sådana
händelser, äro helt och hållet enstämmiga och
ge endast anledning till självfallna
betraktelser. Det är lika onödigt att
analysera dem som att företaga någon jämförande
uppskattning av det meddelades vikt. Därför
må här exempelvis endast hänvisas till den
kanske allra intressantaste och rikhaltigaste
bland de autentiska skildringarna från första
sovjettiden: Paul Dukes Red Dusk and
the Morrow (egendomligt nog icke
översatt till svenska); de övriga bliva vi i
tillfälle att i annat sammanhang beröra.
I det dessa behandla revolutionens
förutsättningar och tsartidens ledande
personligheter, främst kejsaren och
kejsarinnan, tävlande om att fastställa deras
psykologi och mäta måttet av deras skuld
eller oskuld, inträder här för betraktaren
av världshändelsernas gång och orsaker
självfallet ett helt annat intressemoment
än när det gäller bolschevikernas
blodsgärningar. Här stå mot varandra de mest
olika utsagor, man får tillfälle att jämföra
vitt utbredda föreställningar med vissa
garanterade fakta, och man kan låta sin
kombinationsförmåga spela för att vinna
en ståndpunkt — om det är möjligt. Redan
i och för sig är det ett särskilt nöje att
gå fram som kritisk forskare och ställa
bredvid varandra de olika källornas
uppgifter. Visserligen utgå de arbeten, vilka
förefalla att vara mest i kurs hos svensk
publik och därför här närmast komma i
fråga, väsentligen från samma monarkistiska
och högkonservativa betraktelsesätt: de båda
på svenska utkomna memoarverken av
grevinnan Kleinmichel och Anna Virubova,
vidare Krasnoffs stora roman, Pierre Gilliards
minnen från kejsarfamiljen, furstinnan Paleys
minnen från Ryssland och (kanske dock
mindre bekant här| general Komaroff-Kurloffs
på tyska utkomna bok om tsardömets slut.1
Konfronterade med varandra, erbjuda de
likväl vissa intressanta avvikelser. Alla
kunna de med verksamt resultat
kontrolleras förmedels franska ambassadören
Paléologues här som överallt mycket lästa
tre volymer. Åtskilligt i dessa dag för dag
förda, stilistiskt glänsande anteckningar är
utan tvivel tillrättalagt efteråt, liksom man å
andra sidan saknar omnämnandet av några
viktiga tilldragelser; men de ge dock en
ganska rik och -— med enstaka undantag,
jag tänker särskilt på den stränga domen
över Witte — säker bild av en mängd
ryska personligheter och förhållanden.
Intressanta, ehuru icke lika fängslande, äro
även hans engelske kollega Buchanans nyss
i bokform utgivna memoarer. De fylla en
kännbar lucka genom att i detalj skildra
den politiska utvecklingen under senare
halvåret 1917. I fråga om kejsarens
ödesdigra oförmåga att någonsin vara situatio-
1 Jag tar icke i betraktande en skönlitterär, även
på svenska utkommen skildring av »den sista
tsarinnan» av Gertrud v. Brockdorff, vilken, ehuru icke
utan en viss talang sammanställd, saknar allt
dokumentariskt värde.
Grevinnan KLEINMICHEL: En värld i spillror. Stockholm, Wahlström & Widstrand.
Anna Virubova: Minnen från ryska hovet och revolutionen. Stockholm, Albert Bonnier.
P. Krasnoff: Vom Zarenadler zur roten Fahne. I—III. Berlin, Olga Diakova.
Pierre Gilliard: Le tragique destin de Nicolas II et de sa famille. Paris, Payot.
PrinCESSE Paley: Souvenirs de Russie 1916—1918. Paris, Pion.
Die letzte Zarin, Berlin, Ullstein. (Utdrag ur kejsarinnans brev: den fullständiga engelsk-ryska
upplagan, med uteslutande rysk titel, hos Slovo-Verlag, Berlin).
General Komaroff-Kurloff: Das Ende des russischen Kaisertums. Berlin, Scherl.
Maurice PalÉOLOGUE: La Russie des Tsars pendant la grande guerre 1914—1917. I—III. Paris, Pion.
Sir George Buchanan: My Mission to Russia and Other Diplomatic Memories. I—III. London,
Cassell.
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
