- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
541

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Det ryska sammanfallets eftermäle. Av Werner Söderhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det ry ska sammanfallets eftermäle

nen vuxen eller ens fatta den är Buchanan
ännu tydligare än Paléologue och har
kanske större vitsord, då han kände
tsaren närmare; kejsarinnans
fördärvbring-ande regemente bedömer han lika strängt
som fransmannen.1 — Egendomligt att
säga, utfylles en kontrollerande roll också
i viss mån av ett verk, till vilket de trogna
undersåtarnas memoarer egentligen borde
bilda endast en kommentar — kejsarinnans
brev till hennes make, fullständigt utgivna
på engelska och ryska samt i urval på
tyska.

Oomkullrunkeliga historiska fakta hava
emellertid självfallet den starkaste
beviskraften. Att sådana esomoftast måste till
korrigering åberopas, när det gäller anteckningar
av människor, okunniga om vad som
försiggick omkring dem, är mindre underligt
än att de förmå kullkasta uppgifter även
av personer, vilka omedelbart haft med
händelserna att skaffa. Jag skall blott taga
ett exempel. När generalen, f. d.
guvernören och generalguvernören
Komaroff-Kurloff ger luft åt sin förtrytelse över
dumans behandling av krigsministern
Su-chomlinoff, tillskriver han den, enligt
vanligheten, »förföljelse» från en klick. Sanningen
är, att uppfattningen om Suchomlinoffs
fullständiga inkompetens och brottsliga
slapphet i fråga om ammunitionen var allmän och
att det snart nog blev känt att han lämnat
duman falska uppgifter, så att
anklagelseförfarandet mot honom beslöts med en
minoritet av endast c:a 40 röster på dumans
c:a 750. Kurloff berättar, att Suchomlinoff
avsagt sig överbefälet och att han förföljdes
av storfurst Nikolai Nikolajevitsch.
Sanningen är, att det var hans eget blinda
hat mot denne, föranlett just av att
storfursten fått överbefälet, som vållade hans
medvetna försummelser i fråga om armén.
Att han blev frigiven, berodde icke heller
på att han, som Kurloff säger, skulle
befunnits oskyldig, utan på att han hotade
med avslöjanden, som hade komprometterat
många. Och när Kurloff uppräknar alla
Suchomlinoffs tidigare stora förtjänster om
arméns reorganisation, på samma gång han

1 Buchanan ser sig tvungen att försvara sig
mot den ganska allmänt utbredda föreställningen
att han varit aktivt verksam för att framkalla
revolutionen. — I företalet till den ryska översättningen
av Paléologues bok anklagas denne för att ha
framkallat kriget!

icke vet hur han skall svartmåla Gutschkoff,
oktobristledaren och den första republikanska
regeringens krigsminister, så förhåller sig
därmed sålunda. Det var visserligen
Suchomlinoff vilken som krigsminister
verkställde den stora reformen 1909 —1912,
men initiativet och planen till densamma
voro just Gutschkoffs. Han hade kämpat i
boerkriget, hade varit Röda korsets
överombud vid mandschuriska armén under
japansk-ryska kriget, var ordförande i
dumans riksförsvarsutskott sedan 1907 och
hade 1908 vid behandlingen av
militärbudgeten hållit ett ljungande tal mot systemet
att giva oansvariga personer (storfurstarna)
höga poster inom befälet. Hans
strävanden brötos då av byråkratins och den
militära egenrättfärdighetens motstånd, men
när Ryssland 1909 lidit ett diplomatiskt
nederlag i den serbiska frågan, fick han
äntligen rätt. Det är nu denna person
som av en fackman -— jag talar nu icke
alis om de förnäma damernas memoarer
— betecknas som förrädare mot krigsmakten.
Det måste sägas att Paléologue, som
visserligen icke anför dessa detaljer, från början
har ett fullt riktigt intryck av Suchomlinoff
och hans roll i krigets första skede.

Detta endast som ett exempel på den
historieskrivning, av vars alster den lättast
tillgängliga litteraturen av ryskt ursprung nu
överflödar. Mest. vanställer den emellertid
sanningen genom att icke ge en aning om
det allmänna tillståndet i Ryssland, om
tsarregimens och de sista regeringarnas oerhörda
forsyndelser, om pogromerna, avrättningarna
och missbruken av varje slag. Bittra
klagomål över oppositionen, även inom de högsta
hovkretsarna, förekomma alltjämt i denna
litteratur, men orsakerna till att den bredde ut
sig förtigas eller förvrängas. Ingen, som
vill förskaffa sig en verklig bild av
förhållandena i Ryssland under den närmaste tiden
före världskriget, får ur nämnda skrifter av
ryska författare mer än en dunkel föreställning
därom. 1 Även Krasnoff, annars så säker i
sin psykologi, talar nästan endast om
huvudstadslivets fördärv. Paléologue ger en del

1 Ett undantag utgöra baron N. E. Wrangels —
tar till generalen — anteckningar, vilka i översättning
från manuskript publicerats på finska och inom kort
skola utkomma på svenska. Det är visserligen blott
en räcka av situationsteckningar, tnen skarpsinniga
och livligt utförda. De sträcka sig över mer än ett
halvt sekel, ty det är minnesblad från förf:s levnad,
och han är åtskilligt över sjuttio år. I korta, levande

593

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free