- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
545

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Det ryska sammanfallets eftermäle. Av Werner Söderhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det ryska sammanfallets eftermäle

säger han om Alexandra Feodorovna (to
dec. 1916) att hon var alltför illa
balanserad, impulsiv och ologisk för att själv
skapa sig några systematiska linjer i
politiken, hon var endast ett medel för andra,
men ett mäktigt medel. Också häri har
han för visso rätt. Men just genom sin
makt över maken blev hon så farlig. Witte
framhåller härsklystnaden såsom ett
väsentligt drag hos henne. I och för sig var det
väl icke så; men den fanatiska
övertygelsen att hennes val av personer för de
högsta posterna m. m. skulle vara det enda
lyckliga för hennes gemål och hans
avsikter, drev henne att hänsynslöst uppbjuda
allt sitt inflytande hos tsaren. »Hon var
intresserad av politik», säger inledaren
till den tyska editionen av hennes brev, J.
Kühn, »blott så vitt som den betydde
hennes gemåls och hennes barns öde, och
så förvandlades Rysslands öde i hennes
hjärta till en rent personlig angelägenhet,
vilken hon sökte att influera och t. o. m.
avgöra efter en alldeles personlig måttstock».
Det olyckliga var emellertid att hennes
känslopolitik sammanföll med de henne
omgivande obskuranternas strävanden, och
därigenom störtade hon i fördärvet den,
för vars lycka hon stred.

Inga skildringar kunna ge henne så
omedelbart och inga spekulationer och

t. ex. Andronnikoffs. Den förstnämnde var dock
ministerpresident och utövade som sådan ett starkt
och skadligt inflytande; det var bl. a. på hans
anstiftan — varom även Paléologue berättar — som
hemliga polisen lät tillställa kejsarinnan täta brev
och telegram från alla delar av Ryssland, i vilka
hon hyllades och tillbads som folkets räddarinna
från dess fiender. Furst A. är en typ av mycket
lägre slag; han figurerar i domaren Rudnjeffs
undersökning, som finnes tryckt på ryska i en
särskild broschyr — stället är utelämnat i den
översättning, som meddelas i Virubovas memoarer —
såsom en absolut mindervärdig individ, behäftad
med alla möjliga laster; den som händelsevis råkat
samman med honom då han bland många andra
ryssar kom till Finland för att i ett eller annat
syfte få kontakt med oppositionen där, kan intyga
att hans personlighet verkade i högsta grad
motbjudande och otillförlitlig, varför han, trots att han
använde sin kunskap i svenskan såsom en
rekommendation, även genast distanserades. — Som en
verksam faktor i den andra gruppen nämner
Paléologue bankiren Manus, vilken skulle varit en
förmedlare mellan Tyskland och fredsstämplarena vid
hovet; utan tvivel ger Paléologue likasom Buchanan
åt dessa tyska intriger en alltför stor betydelse
(man förstår det ju från deras ståndpunkt); och
att kejsarinnan skulle haft något med dem att skaffa,
är uteslutet.

35—Ord och Bild, S2:a årg. ~

K ej sarinnan Alexandra
Feodorovna.

sammanställningar konstruera upp henne så
levande som hennes brev till tsaren.

Äro de verkligen äkta, och hur ha de
kunnat offentliggöras? Vad beträffar sättet
för deras åtkomst, så ger det — enbart
ryska — företalet till den engelsk-ryska
upplagan härom besked: de funnos bland
tsarens papper i Jekaterinburg efter
mordet, i ett skrin av ebenholtz, där de lågo
samman med breven från kejsar Wilhelm.
Domaren Rudnjeff, som av Kerenski
förordnades att verkställa en undersökning
rörande alla de av folkopinionen såsom
delaktiga i tsarens skuld betecknade
personerna, har haft dem till sitt förfogande:
han säger att för honom förelegat
kejsar-parets brevväxling under tio år.1 På många
vägar kunde de sedan komma vidare. Men

1 Rudnjeff uppger att dessa brev mest talade
om familjen och icke innehölle någonting politiskt.
Då han skrivit ner sin berättelse långt efter det
han sysslat med materialet, kan han tänkas ha
glömt det i någon mån, i synnerhet soin ju i själva
verket de intima förhållandena framträda så starkt.
Eller också har han icke räknat det myckna
ordandet om vissa personer för politik — så förekommer
Rasputin i nästan varje brev.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free