- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
548

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Det ryska sammanfallets eftermäle. Av Werner Söderhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IVenier Söderhjelm

in på rätt väg, tolereras just jämnt; hans
son, den något derangerade Dmitri, är
med om Rasputins mord; Kyrill
Wladi-mirovitsch skyndar att förklara sin
anslutning till sovjet och klä sig i röda
emblemer, föraktas av den övriga familjen —
och uppdyker senare som närmaste
pretendent till kronan för att efteråt igen göra
reklam med att avsäga sig den. Och
slutligen kejsarinnans syster, Sergeis änka, den
sköna och gåtfulla nunnan, om vars
uppenbarelse i spetsen för de lysande
festerna i Moskva Paléologue skriver så äkta
franskt: »Nöjd med sin lott, harmonisk i
hela sitt uppträdande, utsökt i sina
toaletter, bredde hon omkring sig en atmosfär
av idealism, hemlighetsfullhet och vällust,
som gjorde henne oändligt åtråvärd». Efter
den hänsynslöse makens död helt
uppgående i religionen, hatade hon Rasputin och
bröt därför med systern. Av
bolschevi-kerna kastades hon — tillsammans med
den unge furst Paley och några andra —
levande i en uttorkad brunn eller sandgrop
i Sibirien och stenades till döds.

III.

Med en rörande enkelhet löser fru
Virubova problemen tsaren, tsarinnan,
Rasputin och allt det övriga. Det är kanske
dessa kristallklara analyser som fascinerat
en del lovsjungare av hennes bok i
pressen. Andra ha möjligen för hennes
lidanden under sovjet glömt att hon också
uppträder som bedömare av tsartidens ledande
personligheter och deras handlingar samt
såsom sådan själv bör bedömas. Hennes
sätt är vinnande, hon är säker på sin sak
men anspråkslös tillika. Det klär henne
att tala sympatiskt om Gilliards bok, ehuru
där står mindre vackra saker om hennes
brist på intelligens, omdöme, klarsynthet
och sinne för verkligheten, hennes
barnsliga mentalitet, hennes oförmåga att
begripa vartill hon användes m. m. Hon
gör en blyg invändning mot domaren
Rud-njeffs omdömen om hennes talträngdhet och
virrighet1 (hon undrar om domaren själv

1 I översättningen talas om hennes
suppriktig-het», medan det ryska originalet här har:
»omåttliga ordrikedom». Försvenskningen av detta
dokument (kanske från franskan?) har en hel del smärre
avvikelser från originalet, som ter sig förkortat och
försvagat. Själva bokens svenska text innehåller
för övrigt åtskilliga språkliga besynnerligheter.

efter en sådan fängelsebehandling som hon
undergått, kunnat hålla huvudet klart).
Hans uttalande att hon på alla politiska
frågor anlade ient kvinnliga synpunkter och
därför icke kunde ha något inflytande är
väl för henne snarare ett välkommet
moment i hennes försvar. Witte talar redan
1909 om hennes löjliga uppträdande och
hennes trots allt väldiga inflytande vid
hovet; han kallar henne en ytterst
vanlig och inskränkt Petersburgdam — »en
blåsa på en smördeg.» Buchanan
betecknar henne uppriktigt som alltför enfaldig
för att själv hava spelat en roll, men
anser hennes mission som förmedlerska ha
varit olycksbringande. Det vore grymt
att här återge alla Paléologues epitet om
henne. Man må läsa i anteckningen den
15.8.1915 hur hon framför ett bud från
kejsarinnan till ambassadören, hans
detaljerade granskning av hennes yttre och inre
människa och hans reflexioner över att »en
så medelmåttig, så vulgär varelse» kunde
utöva inflytande på Rysslands öde. En
annan gång överbringar hon frågor från
kejsaren själv till Paléologue och skyndar
sig bort med svaret, upprepande det för
sig själv för att ej glömma det — hon
användes således icke bara på de
Raspu-tinska bakvägarna. Det är dock om dem
som kejsarinnan i sina brev allra mest talar;
annars framträder Virubova i dessa blott
såsom hennes ständiga sällskap och
bud-bärarinna till »vännen». Stundom blir den
höga damen mäkta irriterad av henne,
särdeles onådiga uttalanden fällas, och det
kommer till vissa schismer. En gång
berättar hon att Anjas uppförande icke
varit »ladylike». En annan gång uttrycker
hon sig för kejsaren om sin väninna
sålunda: »Jag sänder dig ett mycket tjockt
brev av kossan, denna kärlekssjuka
varelse kunde inte vänta längre, hon måste
utgjuta sin kärlek, annars spricker hon.»
Senare talar kejsarinnan om tsarens
lugnande inflytande på den unga damen
varöver hon är glad, ty: »hon tog livet av
mig med sina päringningar och besök och
historier om vår vän (Rasputin), hon slängde
sin käpp (kryckan) runt om rummet och
slog till sina gapskratt ...» Dagen
därpå: »hon hade ett fruktansvärt uppträde
med Grigori (Rasputin) för att hon icke i
dag varit hos honom» . . . Man ser hur den
helige mannen behandlade sina »vänner».

548

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free