- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
566

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Anne Charlotte Leffler. Av Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gitr li Linder

Benedictssons ande som talar.» Änne
Charlotte och Ernst Ahlgren gående till
eftervärlden som samskolans förkämpar!

När Sonja Kovalevsky, kallad att
föreläsa vid Stockholms högskola, år
1884 gjorde sitt inträde i Stockholms
intellektuella kretsar, verkade hon både
förbryllande och betagande, så oerhört
olika som hon var även dem med vilka
hon ändå var andligt befryndad. Hon
gjorde ett intryck av samma art som
det Brandes på sin tid åstadkommit med
sina Hovedströmninger — ett fönster
utåt Europa, och hon verkade, har det
sagts, som en upptöande vårvind. Hon
kände genom resor halva Europa, hade
varit i beröring med sin tids största
författare, bott hos Darwin, umgåtts med
George Eliot m. fl. Hon hade stor
kännedom om sitt eget lands samt
Tysklands, Englands och Frankrikes både
klassiska och moderna litteratur. Och
under det att kvinnorörelsens ledande
här i landet, »Fredrikorna», oroade sig
över den allmänna opinionens ställning
till den första familjeflickans, den
kvinnliga och försynta Ellen Fries’ korrekta
studieliv vid Uppsala universitet, hade
Sonja K. bakom sig sitt på dramatiska
konflikter rika äktenskap och ett
studieliv under många växlande öden vid
tyska högskolor. Om hon således hade
en helt annan världsöverblick och
erfarenhet än flertalet av dem hon här kom
tillsammans med, ställde hon dem också
i kontakt med en ras och en
livsuppfattning så olika de svenska som gärna
möjligt. Genom omständigheterna voro
Änne Charlotte Edgren och Sonja
Kovalevsky predestinerade till ett livligt
umgänge, som snart övergick i en
förtrolig vänskap. Men hade ej professor
Mittag-Leffler funnits som förmedlare är
det nog mer än ovisst huruvida
någondera känt sig benägen för detta
vänskapsval, så väsensskilda som de voro.

Den ena »firkantet germansk», lugn,
måttfull, anpassande sig, och med ett
dittills svalt och nyktert känsloliv och
behärskad av ett enda patos: sitt
författarskap. Den andra begåvad med
det kvinnliga geniets intensitet,
behärskad av den slaviska rasens impulsivitet
och måttlöshet, med sällsynt intuition
och skapande fantasi, genomskådande
människor och livsöden, än
vetenskapligt exakt, än förbluffande paradoxal,
ena stunden himmelhoch jauchzend, den
andra zum Tode betrübt, och slutligen
en vetenskapligt strängt skolad hjärna,
som även den under skapandets tider
fordrade lika hänsynslöst som känslorna
på sitt område. Två så olika
personligheter kunde aldrig tränga till djupet
av varandras väsende. Historien om
deras litterära samarbete utgör ett
utmärkt bevis på deras skilda sätt att se,
tänka och känna och på oförenligheten
i deras begåvnings egenart. Sonja,
vilken ägde slavernas tjusande
berättarkonst och, som Ellen Key anmärker,
kunde ur en gest, ett tonfall levande
trolla fram en personlighet, ett livsöde,
överskattar här på ett rörande sätt Änne
Charlotte, som vittnar om sitt arbetssätt:
»Människorna äro mina problem, och
jag har löst alla jag träffat. Under
sådana förhållanden måste källan till
inspirationen snart sina», en bekännelse
som i naivitet tävlar med Hjalmar
Ek-dals om svårigheten att uppfinna därför
att allt redan är uppfunnet! Sonja K.
visar sig i sina egna böcker, Systrarna
Rajevski och Vera Vorontsoff, som en
mycket större författarinna än Änne
Charlotte, och det är underligt att dessa
böcker drabbats av senare tiders oförtjänta
glömska. Det var emellertid efter det
litterära samarbetet som Änne Charlotte
kände trycket av Sonjas
känslodespotism så starkt, liksom en snärjande lian
kring sin rakvuxna personlighet, och i

566

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free