- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
571

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Anne Charlotte Leffler. Av Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anne C har lotte Leffler

lek, vars olika utvecklingsstadier hon
låter vännen delvis följa, som dessa brev
ha sitt mycket stora värde. Som
kärleksepistlar betraktade äro de däremot
både magra och ointressanta.

Utgivarinnan undrar vad som kunde
så förvilla Änne Charlottes klara och
sunda omdöme, att hon kunde ta sin
känsla för denne man för kärlek. Hon
tog den precis för vad den var:
kärleken så som hon då var mäktig att
förstå och känna den. Men allt efter
som hennes livssyn vidgades och
hennes eget hjärta med alla kärlekens krav
småningom vaknade — som nämnt till
stor del under Sonjas inflytande — var
det å ena sidan naturligt att hennes
otillfredsställda längtan i första rummet
skulle gå till Hauch, å den andra att
hon dä skulle starkt förnimma att något
väsentligt fattades i — hans känsla. Ty
hon tror alltjämt på sin egens äkta
kär-lekshalt, och hon förebrår Hauch
bristen på reciprocitet. Hon finner själv
att hennes brev bli odrägliga, fulla av
dumma klagomål; hon gripes av »ursinnig
melankoli», som gör hela livet till en
sollös öken. Det sår, som oupphörligt rives
upp är hennes otillfredsställda längtan.
Hon hånar hans tal om harmoni i deras
förhållande: »En harmoni där lidandet
är större än glädjen! Nej, jag är icke
resignerad, jag — jag är upprorisk. A
du vet icke, hur upprorisk jag är!» Det
är en annan låt än den svala och
ödmjuka resignationen i det förutnämnda
brevet till modern! Att Änne Charlotte
senare ger Hauch skulden också för att,
som hon säger, hennes känsla ändrat
karaktär och påstår, att han vid ett
bestämt tillfälle rivit sönder hennes sista
illusion med avseende på hans känsla
och därmed givit dödsstöten åt det
erotiska elementet i hennes egen, är ju en
helt vanlig slutreplik, som ej bör tas
alltför noga efter orden. Hennes känsla

ändrade karaktär, om man så vill, men
därför att dess erotiska element slutligen
helt väcktes till liv — av andra. Hon
upplevde vad hon kallar sin österländska
saga, och del Pezzo uppträdde på hennes
livs skådeplats! Änne Charlotte gör
också senare den för Hauch väl en smula
förbluffande förklaringen att de aldrig
varit ens förtroliga med varandra. När
han nämligen — kännande sig
distanserad -—- förutsätter, att den tiden en
gång skall komma när de åter skola
kunna tala öppet och förtroligt med
varandra, svarar hon: »Jag icke endast tror,
att den tiden aldrig skall komma, men
jag tror icke ens att den någonsin varit.
Nej, min vän, vi ha aldrig talat fullt
tvångslöst med varandra . . . Jag förstår
nu varför så var och så måste vara.
En riktigt förtrolig vänskap, en sådan
där man uttalar de finaste nyanserna i
sitt själsliv, kan icke existera mellan
man och kvinna, som ej stå i
kärleksförhållande till varandra . . . Sina
förtroligaste, blygaste tankar säger man
aldrig till en amian, man säger dem
blott till den som är ens halva jag,
’anima dell’anima mia’, som det
italienska smekordet så vackert säger».
Men — och här kommer fram samma
själsfinhet som i förhållandet till
mannen — hennes tacksamhet för allt vad
Hauch varit för henne är outplånlig.
Hon känner sig knuten vid honom med
ett band som ingen kan lösa. Hon
försäkrar, att även om de upphöra att
skriva och bli skilda i åratal, så är den
djupaste grunden i deras vänskap av
oförgängligt slag, och den tillgivenhet
som är baserad på denna känsla kan
aldrig förändras.

Änne Charlotte slutade heller inte
med att skriva — trots att Hauch ej
alltid synes ha varit så älskvärd i svaren
— och härigenom samlades ett
värdefullt material angående hennes sista år.

571

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free