- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
573

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Anne Charlotte Leffler. Av Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anne C har lotte Leffler

Med kärlekens befallande makt tar
hertigen av Cajanello Änne Charlotte Leffler
och hennes liv i besittning. Och som halm
för eld försvinna alla teorier som kunde
stå i vägen för lyckan. Nu blir det aldrig
fråga om att enligt Ibsens epistlar till
människorna resa »resignationens stolte
pyramide» eller låta vägen till Kanaan gå
»gjennem ofrets örkenvidder». Hon anser
nu att man däruppe i Norden är för
romantisk, för sentimental och
kontemplativ, och att det är av syditalienaren
som man kan lära att leva; han kan det.
När hon slutligen finner, att vägen måste
leda över ett av den katolska kyrkan
helgat äktenskap, blir hon, som med ett
sådant rättfärdighetens patos stritt för
sanningens, den inre övertygelsens rätt
i strid med alla samhällets
opportunistiska krav, för ett ögonblick osann och
bedräglig i sitt handlande. Hon
övergår till katolicismen, och hon begagnar
sig därvid av de sofismer som läggas i
hennes mun; hon tröstar sig med att
det hela är ett tomt ceremoniel, som
man gärna kan underkasta sig utan att
tro. Hon erkänner att hon, genom det
sätt varpå ett par intyg utfärdas, vilka
voro nödvändiga för kyrkans tillåtelse
till äktenskapet, får »en liten nätt
inblick i kyrkans demoralisation», och hon
kallar hela denna intygshistoria för ren
humbug, men hon medverkar i alla fall
i komedien. I fullt omedveten naivitet
avger hon denna ursäktande förklaring:
»Jag skulle kanske haft betänkligheter att
spela hela denna komedi, om det varit
på mitt eget ansvar. Men då jag har
en så präktig och överlägsen och
genom-nobel människa som Anzino (den biskop
som ombesörjt hennes omvändelse)
bakom mig, tar jag det fullkomligt lugnt».
Lustigt är att i hennes långa
redogörelse för upptagningsceremonierna
konstatera hennes totala avsaknad av
verkligt sinne för humor och därmed sam-

manhängande brist på självironi. Hon
berättar allt med samma gravlika allvar
och tycks fästa lika mycken vikt vid
att akten ägde rum i drottningens
privatkapell, i närvaro av bl. a. en hovlakej,
samt att hon fick bikta sig i drottningens
biktstol och att drottningen efteråt bjöd
på kaffe och bröd, som att hon på knä
vid altaret avsvor varje villfarelse och
sedan tog sakramentet. — Vare med
allt detta ingalunda sagt att Änne
Charlotte verkar osympatisk i sitt sätt att
lösa den oförutsedda konflikt hon ställdes
i. Hon visar sig här i sin fulla
mänsklighet, då kärleken tog henne, liksom
Rebecka West i Rosmersholm, som ett
väder vid havet, och allt blev
oväsentligt på vägen fram till livets gyllene träd.

I ett brev till Hauch skriver Änne
Charlotte, att ehuru Pasquales kärlek
uppfyller hans väsende mer än hon trott
vara möjligt, så måste dock hennes
förstånd och livserfarenhet säga henne, att
den dag kan komma då hon skall se
denna känsla svalna och hans
lidelsefulla, sydländskt lättrörliga fantasi
antänd av en annan, yngre kvinna. (Änne
Charlotte var tio år äldre än han.) Och
en annan gång säger hon, att aldrig två
människor så förstått varandra, fastän
de äro de mest olika naturer, och fastän
allt: språk, uppfostran, ras, karaktär,
skiljer dem. I ali denna olikhet låg
givetvis fröet till den verklighet Änne
Charlotte i sin alltid modiga ärlighet
uttryckte sin farhåga för. Därför var det
måhända ännu ett moment i bådas stora
lycka, att hon togs bort ifrån den när
den stod i sin rikaste blom. Men vilket
denna kärleks slutliga öde än må ha
blivit, hade den givetvis haft ett
mäktigt inflytande på hennes produktion och
skänkt denna nya livsflöden. Förkrossad
över hennes död vittnade ju hennes make
om henne: Hon hade kärlekens geni . . .
ty kärleken är en genialitet, likaväl som

573

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free