- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
575

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ockulta upplevelser. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O c kult a upplevelser

A v T h o m a s M a n n
Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

LL T UNDER DET vä riden
är full av problem, genom
vilkas klarläggande
skriftställaren eller talaren
måhända skulle kunna inlägga mycken
förtjänst om det allmänna — andliga,
konstnärliga, moraliska, sociala problem, vilkas
vikt och värde komma den till godo som
behandlar dem, tar jag mig friheten
komma med ett ämne, som jag icke ens
själv kan undgå att finna besynnerligt
och långsökt, ja på sätt och vis genant.
Det är helt enkelt så, att jag råkat i
händerna på ockultister. leke precis
spiritister, fast jag tror att även sådana
befunno sig i det sällskap, där jag nyligen
var med. I alla fall måste man skilja
emellan dem. Ej endast är den
spiri-tistiska läromeningen icke obligatorisk
inom det numera ej så fåtaliga
internationella samfund som kallar sig
ockultister därför att de ägna sig åt studiet
av fenomen vilka — än så länge —
synas strida mot den för oss kända
naturordningens lagar, utan spiritisternas
art att »förklara» vissa gåtor, andeteorien
alltså, tillbakavisas av många bland dessa
forskare rent av med en gest av
vetenskaplig soliditet och stränghet. Och dock
måste man tillägga att det medel de
begagna sig av för att framkalla ockulta
tilldragelser, ett overnormalt eller i varje
fall anormalt anlag hos vissa, i
mänskligt och andligt hänseende ingalunda
vidare högtstående personer, att detta me-

del, de s. k. mediernas somnambulism,
i varje ögonblick sträcker sig in i det
transscendenta och metafysiska. Men
metafysik är naturligtvis icke spiritism
och framför allt är spiritism icke
metafysik. Där finnes en nivåskillnad av
sådant mått att den blir till väsensskillnad
och ingenting är begripligare än att
filosofisk metafysik strävar att hålla
spiritismen från livet på sig. Spiritismen,
tron på andar, spöken, gengångare, med
vilka man kan sätta sig i förbindelse
genom att tala med en bordskiva och
få de största dumheter till svar, detta är
i själva verket en drängstugemetafysik,
en kolartro, som varken är vuxen ett
idealistiskt tänkande eller på långa vägar
är mäktig det metafysiska känsloruset.
Ett mästerverk av den metafysiska tanken
är »Die Welt als Wille und Vorstellung».
Konstens klassiska opus metaphysicum
äga vi i Wagners »Tristan och Isoide».
Man behöver blott erinra om så
upphöjda intuitioner för att påvisa ali den
ynkliga ovärdigheten hos det som kallar
sig spiritism och som icke är så mycket
metafysik som en
söndagseftermiddagsförlustelse för köksor.

Men är människovärde ett
sanningskriterium? I viss mening, ja. En man
vars göranden och låtanden röra sig på
gränsen till det ockulta, herr Krall från
Elberfeld, bekant genom sina lärjungar,
de »räknande hästarna», har jag hört
yttra: »Finns det andar, så har man allt

575

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free