- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
579

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ockulta upplevelser. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ocktilta upplevelser

skulle jag ha trott att han traktade efter
det förborgade. Man presenterades. Jag
gladde mig över att få göra bekantskap
med Emanuel Reicher, den berömde
skådespelaren och
bindestrecksamerikanen, som för tillfället var i Tyskland och
snart skulle fira sitt 5o årsjubileum som
skådespelare. Även mediets värdinna och
fostermor, en medelålders änka vid namn
fru P., var närvarande. Vidare en polsk
målare, blond, slätrakad, älskvärd, som
talade med hård artikulation men varm
stämma. Det
naturvetenskapligt-medi-cinska elementet vägde denna gång över
lekmännen. Där fanns ännu en zoologie
professor av mild, världsfrämmande
forsk-artyp, en ung läkare från Schweiz, en
likaledes ännu ungdomlig tysk
medicinare, assistent vid ett sjukhus i staden,
som hade tagit med sig en apparat för
blodtrycksmätning; en kvinnlig specialist
i nervmassage, blond och munter. . . .
Flera av de närvarande voro med för
första gången, bland dem Reicher, som
dock icke tycktes vara nykomling på
det ockulta området överhuvud utan
blott i denna krets.

Något avsides från sällskapet höll
sig mediet, Willi S. Även med honom
gjorde mig baronen bekant, i det han
skämtsamt och i tydlig avsikt att
påverka den unge mannens
självmedvetande och stämning betecknade honom
som huvudpersonen. »Detta är
huvudpersonen, ser ni», upprepade han och
försökte värva ett vänligt bemötande åt
sitt dyrbara och ömtåligt konstruerade
instrument. Liksom om det hade varit
nödvändigt för mitt vidkommande! Min
välvilja var gränslös, och jag lät mig
angeläget vara att låta konstnären märka
det, att göra honom säker på att han
i mig icke hade en fiende och
ondskefull iakttagare, ingen skeptiker av det
slaget som blott är betänkt på
avslöjande och triumfskriande överrumpling.

Jag var en positiv skeptiker, en
skeptiker som hade sin glädje i att något
lyckades — det skulle han veta. }ag hade
kommit utan förutfattad mening, för att
se det som skulle bli att se — inte mer
och inte mindre. Jag växlade några ord
med Willi S. även för att få ett
intryck av hans personlighet. Jag fann
en 18- eller 19-årig yngling, brunett,
icke osympatisk, utan varje antydan om
ovanliga egenskaper, tydligen av enkel
härkomst, talande med sydtysk eller
österrikisk dialekt, hans sätt var försynt
och hövligt och förrådde ingen strävan
att genom ivrig eller ordrik artighet
vinna stämningen för sig. Han var
snarare enstavig i sina svar på sakliga
frågor och tycktes befinna sig i ett
tillstånd av en viss spänning och
undertryckt nervositet, en sorts rampfeber
tydligen, som sammansmälte med hans
naturliga ungdomliga blyghet och som
man lätt kunde förstå.

Jag lämnade herr Willi, som av den
unge klinikern uppmanades att låta mäta
sitt blodtryck, och följde värdens
uppmaning att se mig omkring i det
bred-vidliggande laboratoriet. Det var ett
rymligt rum, oordentligt fullproppat med
fotografiska apparater och anordningar
för magnesiumblixtljus, stolar och bord,
på vilka allehanda föremål, som t. ex.
en speldosa, en ringklocka med
handtag, en skrivmaskin, flera vita filtringar
o. s. v. befunno sig — föremål, banala
i och för sig men vilka tjänstgöra vid
den unge Willis sällsamma experiment
och om vilka vi skola få höra mera.
Även syntes där ett slags bur av fin
ståltrådsflätning, i vilken man en gång
hade stängt in ynglingen vid en
särskilt sträng, vetenskapligt kritisk seans,
utan att genom denna anordning lyckas
hindra honom från att åstadkomma
oförklarliga saker. Slutligen fanns där det
»svarta kabinettet» som det hade varit

579

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free