- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
585

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ockulta upplevelser. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ockulta upplevelser

och du är säkert av samma mening.
Ser du, där fick jag en handtryckning
av dig. Det var snällt av dig, mycket
snällt, men hör du, inte för starkt, aj,
du vrider ju armen ur led på mig, det
är väl inte så du skall hålla av mig,
Minna!» I den stilen. Willi behöver
detta, och det hjälper nästan alltid.
Han hade, sedan belysningen dämpats,
åter hastigt fallit i magnetisk sömn.
Speldosan pärlade, dragharmonikan
avlöste den. Födsloarbetet fortgick.

Framåtböjd i obekväm ställning, utan
ryggstöd, men okänslig för sådant
omslöt jag Willis handleder, gripen av hans
kamp och möda. Han skakar oss,
pumpar, darrar, kastar och vrider sig, viskar
flämtande: »Prata!» — »Kedjan!» Ju
längre vi sitta, dess svårare blir det att
hålla samtalet i gång. Baronen
uppmuntrar. »Tala med varandra, mina
herrar! Professor Z., ni sover väl inte?
Doktor Mann, pratar ni?» — »Ja visst,
baron, jag pratar så gott jag kan.» Man
försöker, man säger alla möjliga
galenskaper ut i halvmörket. Skådespelaren
Reicher hjälper sig med ett sonort:
»Rabarber, rabarber.» 1 Musiken är
olidlig. Man är irriterat trött på
speldosans lilla melodi, men när handklaveret
gnäller och suckar längtar man tillbaka
till det skonsammare pinglandet. Har
Willi det svårt, så ha vi det inte lätt
heller. Nästan en timme har nu gått
efter pausen. Det värker i min rygg,
men jag ger inte akt på det. Mediet
far upp ur sin djup-trance. Han gör en
lidelsefull ansats och tycks driva något
ut ifrån sig med häftiga sidorörelser av
överkroppen. »Bra, Minna», smickrar
målaren. »Håll på bara! Ut med det!
Du är på god väg, det se vi nog, det
behövs bara att du tar i, det blir något

1 Ordet »rabarber» användes på tyska
teatrar för att g-e illusion av folkmassornas
mummel. Övers:s anm.

riktigt roligt, och jag skall tycka
dubbelt så mycket om dig som förut!»
Förgäves. Ingenting rör sig. Inte ens
herr von K:s godmodighet tycks kunna
uträtta något i dag! Besvikelse
smyger sig i allas hjärtan. Och jag, jag
har ingen tur med hemligheterna. Jag
kommer alltjämt att anse en hel del
olika saker för möjliga, men sett något
har jag icke. Så mycket värre för mig.
Förhärdade materialister, hätska
förfäktare av bedrägerihypotesen och vredgade
riddare av de fysikaliska skollagarna
hava varit här och hava sett saker som
till morgonen därpå gjort dem
vacklande i deras sä kallade skepsis. Och
min skepsis som är tro i jämförelse med
deras, en tro på ingenting och på
allting — hur skall jag definiera den? —
den skall nu ha visat sig vara av
improduktivt nihilistisk karaktär. Jag kände,,
som man ser, en lätt bitterhet. Men
aftonens intryck funnos ju alltid . . .

Då försökte baronen anslå en
strängare ton och sade: »Nej, Minna, vi ha
gjort vad vi kunnat, nu ha vi suttit
över två timmar så du kan inte säga
att vi inte haft tålamod. Men allt har
sina gränser. Vi ge dig ännu fem, ja
tio minuter. Händer ingenting dä, så
sluta vi och herrarna gå hem; mer än
en av dem tänker säkert att du
ingenting kan och ingenting förmår, och så
berättar han det för andra, och de
misstrogna bli glada.» — »Nej, herr baron»,
säger målaren och sekunderar’ baronen
i det han låtsas motsäga honom, »nej,
vad är det ni säger, det kommer ju
strax, det vet hon själv bäst, hon har
alltid vetat bäst själv, min lilla Minna,
när hon bara har fått sträcka ut sina
armar tillräckligt för att riktigt . . . Vad?
Vad säger du? Tyst med musiken!
Vad säger du, kära Minna?»

Under det han talade har mediet
viskat något. Musiken tystnar, vi tiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free