- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
587

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ockulta upplevelser. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O c kitl t a upplevelser

höll jag Willis handleder med
trikå-är-marna i mina händer och alldeles
bredvid mig såg jag hans knän, fasthållna
av polacken. Inte tal om, inte tanke
på, inte skuggan av en möjlighet att
den sovande pojken här kunde göra det
som skedde därborta. Vern annars?
Ingen. Det var ingen där som hade
kunnat göra det och dock gjordes det.
Det förorsakade mig ett lindrigt
illamående.

Näsdukens upplyftande, hörde jag
sägas, var regelbundet
inledningsfenomenet. Förtrollningen var bruten.
Mediet, som under dessa minuter förhållit
sig egendomligt stilla, sätter sig nu
upprätt, skälver till och viskar: »Sätt bort
speldosan! Klockan!» Baronen lyder,
han tar undan speldosan och ställer
ringklockan pä papperskorgen. Där står
den — dess lysande bandbitar skimra
i dunklet och metallen ger en rödaktig
ljusreflex. Willi för sina händer och
våra mot sin panna. Han suckar. Då
gripes klockan — på samma omöjliga
sätt som näsduken fattas den av en hand,
ty hur kan en klocka bli tagen i
handtaget annat än av en hand? — den lyftes
upp, hålles på sned och ringer kraftigt,
föres i båglinje ett stycke genom
rummet, skakas ännu en gång för att
sedan med ett häftigt slammer kastas
under en stol.

En lätt känsla av sjösjuka.
Djupaste förundran med en ansats icke av
skräck, utan av vämjelse. Högt och
oavlåtligt blir Minna prisad. En novis
ropar: »Otroligt!» Hennes huvud...
vad säger jag, hans huvud, det vill säga
Willis huvud sjunker på sned ned mot
mig, han lägger sin tinning mot min
som ett litet barn. Hyggliga karl, det
är ju sagolikt vad du åstadkommer!
Rörd och aktningsfull låter jag hans
huvud vila mot vitt. Men baronen säger:

»Här, Minna, har jag någonting nytt.

Det är något du icke känner till, men
det är lätt att använda. Det är en
tryckklocka. Man slår på den uppifrån,
så här. Då ringer den. Gör det du
också, Minna. Här har du den nya
klockan.»

Han ställer den på korgen. Vi vänta.
Och snart hör man hur det fingras på
klockan — man ser ingenting, men hör
att någon osäkert handskas med den.
Någon tar den, skakar den lätt; den
klingar, men inte på det riktiga sättet.

»Inte så», säger baronen, »du
förstår det inte än. Förlåt, släpp den ett
ögonblick. Så gör man.» Och han slår
pä knappen. »Kedjan!» viskar Willi
intill min kind och darrar. Men
baronen kan ju inte på samma gång bilda
kedja och förevisa klockan. Det ber han
Minna förstå. Han har knappt satt sig
igen förrän fingrandet börjar på nytt.
Och äntligen lyckas konststycket. »Man»
har funderat ut det, »man» slår
uppifrån på klockan, svagt, barnsligt och
osäkert, men i princip är uppgiften löst.

»Bravo, Minna», ropar sällskapet.
»Fantastiskt!» säger någon. Men man
har inte tid att överlämna sig åt sina
känslor. Det går vidare. Så fort
baronen tagit klockan från korgen, börjar
den senare vackla. Den får en knufl,
faller omkull, och som den ligger där
blir den fattad och lyftes upp, högt upp,
hållen på sned i luften, och där svävar
den med sina ljusband i det röda
dunklet tre eller fyra sekunder och faller
sedan ned på golvet.

»Såg ni det? Såg ni det riktigt?»
frågar baronen i sin stolthet. Vi svara
ja. Willi hänger i djup trance snett
mot stolsryggen. Det är lätt begripligt
att man behöver ro och sjunker ned i
det drömlösa, sedan man haft så
ansträngande drömmar att de drömda
handlingarna verkligen tilldraga sig utanför
en själv. Vänta! Tänk efter! Gå in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free