- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
589

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ockulta upplevelser. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ockulta upplevelser

han inte på långt när kunna räcka fram
till maskinen. Inte med foten heller,
och om också det gick, så skulle han
ändå inte kunna trycka ned tangenterna
en och en, utan flera på samma gång
— Willi kan ej tagas med i räkningen.
Men någon annan finns där inte! Vad
återstår att göra annat än skaka på
huvudet och skratta kort genom näsan?
Det arbetar tydligen metodiskt, och det
måste obetingat vara två händer som
arbeta: klapprandet går för fort för att
det bara skulle vara en, det låter som
när en tränad kontorist skriver, redan
är raden slut, klockan ringer, man hör
hur maskinens övre rörliga del rasslande
skjutes tillbaka, den nya raden börjar,
avbrytes, det blir tyst.

Då tilldrager sig något längre bort,
framför förhängets mörka bakgrund,
hastigt och flyktigt. Ett föremål
avtecknar sig där, något långt, spökligt,
vitaktigt skimrande, till storlek och form
ungefär som en underarm med sluten
hand, men icke exakt igenkännligt. Det
rör sig några gånger hastigt och
demonstrativt upp och ned, belyst under
denna rörelse inifrån sig självt genom
en kort, vit blixt som utgår från
föremålets högra sida och helt och hållet
plånar ut dess konturer — så är det
borta.

»Där ha ni en materialisation», sade
baronen och pekade på det. »Det är
utmärkt att ni fingo se det också. Vänta,
kanske vi få ett avtryck!» Och han
bad vackert att Minna skulle lägga sin
hand i mjölet på tallriken som stod på
bordet. Men jag trodde inte ett
ögonblick att hon skulle göra det, och hon
gjorde det inte heller, vi väntade
förgäves. Det var ganska ljust på
bordskivan, allt för skyddslöst skulle
fantomet där ha utsatt sig för våra prövande
blickar, och det hade inte överensstämt
med den bild som jag redan gjort mig

av det skyggt-djärva, flyktiga, dolda och
gycklande hos detta irrbloss -— för
obetydligt att vara ondskefullt, snarare
god-sinnat men skamset och svagt. -—
Ingenting mer hände. Willi viskade trött:
»God jul!» Seansen avslutades.

Det var egendomligt att i det nyktra
elektriska ljuset se filtringen vid mina
fötter, dit den inte kommit på naturligt
sätt. Det var också egendomligt att
läsa skriften, som bara var en enda
oreda, två rader slumpvis efter varandra
fogade stora och små bokstäver — det
hade väl förmodligen varit annorlunda
om Willi kunnat maskinskrivning. Han
låg ännu sömndrucken snett över den
ena kontrollantens arm. Jag gick fram
till honom, klappade honom på axeln
och sade honom, att det varit en
glänsande seans, varvid han med sömniga
ögon och ett godmodigt melankoliskt
leende stum blickade upp på mig. En
bedragare-fysionomi, tänkte jag, är detta
knappast.

Vi vände så småningom tillbaka till
biblioteket, livligt diskuterande vad vi
sett. Det bjöds på te, vilket var mycket
välgörande. Och alltsammans slutade
med att Reicher underhöll oss med
teateranekdoter.

* *

*



Vad var det nu alltså jag hade sett?
Två tredjedelar av mina läsare skola
svara mig: svindlerier, taskspelarkonster,
bedrägeri. En dag när kunskapen om
dessa ting kommit längre, skola de
förneka att de någonsin dömt på detta
sätt, och redan nu, om de också hålla
mig för en lättrogen och lättsuggererad
fantast, borde skolade experimentatorers
vittnesbörd göra dem fundersamma, som
t. ex. då den franske lärde Gustave
Geley slutar sin berättelse med den
kategoriska förklaringen: »Jag säger ej: vid
dessa seanser utövades intet bedrägeri,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free