- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
592

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ockulta upplevelser. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Tårar. Av Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Th ornäs M a n n

ningar på den förut släta ytan. Men
vid nagelroten på Willis vänstra
lillfinger och på utsidan av ringfingret på
samma hand funnos spår av lera.

Jag frågar natur och ande, jag frågar
förnuftet, den tronande logiken: hur,
när och var hade leran kommit på Willis
fingrar?

Nej, jag går inte mer till baron von
Schrenk-Notzing. Det leder till
ingenting, åtminstone inte till någonting gott.
Jag älskar det som jag kallar den
sedliga högre världen, jag älskar den
mänskliga dikten, den klara och humanistiska
tanken. Jag avskyr hjärnrubbningen och
den andliga grumligheten. Visserligen
har jag hittills bara sett några små
flammor av helveteselden, men det får vara
nog för mig. I alla fall skulle jag ändå
gärna vilja hålla en sådan hand i min,
en sådan metafysisk gyckelbild av kött
och ben, såsom andra ha fått. Och kanske
skulle jag också, såsom andra, kunna

få se Minnas huvud över somnambulens
axel: ett vackert flickhuvud av slavisk
typ, med livliga svarta ögon. Det måste
dock vara mycket sällsamt, om det också
strider mot sunt förnuft. Jag skall
verkligen på försök gå en eller annan gång
till baronen igen, två eller tre gånger,
inte mer. Det kan inte skada mig, jag
känner ju mig själv. Jag är en man av
kortvariga passioner, jag kommer att se
att det inte för till någonting och så
slår jag alltsammans ur hågen för alltid.
Jag bryr mig inte om att gå dit två
eller tre gånger, bara en enda gång till
och så aldrig mer. Jag vill ingenting
annat än att en gång till få se näsduken
inför mina ögon stiga upp i det
dunkelröda ljuset. Det har gått mig i blodet,
jag kan inte glömma det. En gång
till skulle jag vilja sitta där, med
framsträckt hals och magnerverna oroade av
orimligheten, och se det omöjliga som
dock sker.

TÅRAR

Av GUSTAF ULLMAN

Är det sant, att tårar ej förmå

kval fördela?
Varför tårars läkedom försmå! —
Barnets tårar för en barnslig smärta
såren hela.

När det vuxna livet bjuder fram

bittra kalkar:
sviken längtan, ånger, hat och skam,
trängtar efter tårar trött ditt hjärta,
regn, som svalkar.

Ögat bränner och av kuvad sorg

ådror svälla.
Vem vill gråta mitt på världens torg!
Kallt förakt skall stänga, fast det svider,
tårars källa.

Men i ensamheten beds en bön,

jag den känner:
kom, du ljuva gråt, du är så skön!
Släck, som förr i svunna barndomstider
glöd, som bränner!

592

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free