Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Minnesintryck från den konstindustriella avdelningen på Göteborgsutställningen. Av Holger Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Nyblom
B e r g s l a g s u rn an i gjutjärn
från Nävekvarn.
Komponerad av Erie Grate.
centrum med stora gården och
näckrosdammen som utgångspunkter. På en
arkitekt med begåvning och intresse för att
brottas med ett sådant experiment har
problemet verkat än mer eggande genom
denna svårighet.
Innan vi träda inom detta egentliga
mål för vårt besök för dagen, stanna vi
en stund på gången, som löper fram
mellan stora gården och dammen, och se oss
omkring för orientering. Den
spansk-ita-lienska stämning, som den gulsandade
piazzan försatt oss i, när vi passerat fram
mellan de modernaste kampaniler, som
kanske hittills skapats, och sneddat över
torget, har plötsligt förbytts mot mer
exotiska intryck. »Trollsjön», som dammen
rättmätigt borde kallas, ligger där i
högsommarprakt, framtrollad ur en lergrop.
Den är nu kantad av en färgskiftande
krans av höga perenna växter och med
vita och röda näckrosor, dekorerande
vattenytan. Och i vattnet speglar sig den
olympiska peristylen av idrottshallen, en
modern omskrivning av den grekiska
tempelfasaden. Man finner sig återflyttad till
gamla Hellas, och denna känsla stärkes
än mer, när man vänder sig mot söder
och ser mot en vit husfasad, omramad av
grönskande träd och vid foten kantad av
gröna häckar. Det är konstindustrihallen,
ej imponerande varken till mått eller
utseende, men av ett yttre, som givetvis drar
blickarna till sig. Man anar ej, att bakom
denna relativt låga muryta rymmes ett så
mäktigt område, att det kan emottaga hela
den konstindustriella utställningens olika
avdelningar. En helt slät fasad, flatt tak,
å mitten av muren en hög rektangulär
port, krönt av en baldakin samt sex
polykroma stuckreliefer framställande olika
arter av konsthantverk. Det är som det
svala och neutrala omhöljet till det mycket
skiftande och blandade innehåll, som
därinne skall bjudas en. Men innan vi gå
in dröja vi vid de två skulpturgrupperna
vid terrasstrappan, en Herkules och en
Diana, utförda i grönpatinerad gips av
skulptören Nils Sjögren av en
schwung-fullhet och en expression i sin
antikarkai-serade karaktär, som genast frappera. De
vore bägge värda att i ett hållbarare
material få plats i någon park, offentlig eller
privat.
Arkitekten Hakon Ahlberg är
mästaren till det konglomerat av byggnader, vi
nu uppsöka, och där det, som ansetts
värdigt av svensk konstslöjd, fått sig plats
upplåtet under utställningsmånaderna. Som
vi förr påpekat, har det utan tvivel haft
sina ganska stora svårigheter för den
skapande arkitekten att finna en praktisk
disponering av rummet och att dessutom
lösa alla de estetiska problem i detaljer
som under byggandets tid reste sig. Vad
den förstnämnda angår, är den i det stora
hela gott frånkommen.
Belysningsspörsmålen ha flera gånger måst väcka
svårigheter, mest beroende på den omgivande
starkt sluttande terrängen och de lövrika,
skuggande träden. Och det kan även
hända, att de praktiska synpunkterna då
och då fått vika för utvinnande av
skönhetsintryck av det mest raffinerat uttänkta
slag. Huruvida arkitekten ensam har skuld
och heder häri, eller om ej den för
skönhetsdetaljernas betydelse högst känslige
kommissarien intendenten Erik Wettergren
612
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
