Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Minnesintryck från den konstindustriella avdelningen på Göteborgsutställningen. Av Holger Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Nyblom
Knyppling av Greta Sandberg.
dern tid utförts i Sverige. Med särskilt
tillstånd hade de fått utställas och bildade
fond och andligt centrum i den vackra
hallen.
Välgörande sträng men ändå fantasirik
linjeföring förmärktes i de många prov på
eld- och värmeledningsskärmar samt staket
och rabattomfattningar som voro utställda,
och man är numera här förskonad från
det alltför naturalistiska eller det
schablon-artat antikiserade i mönster och form. Det
vilar en personlig, klar fläkt över denna
utställning, där konstnärerna efter bästa
äldre föredömen utvecklat sina egna idéer
och kommit med nya friska impulser.
Det samma kan man tyvärr ej säga om
behandlingen av de ädla metallerna. Det
dröjer säkert länge innan vi återkomma
till den höga standardform, vartill vi
inom vårt silversmide nådde under rokoko,
gustaviansk tid och tidig empire. Den
mjuka smidighet över ytbehandling, som
våra guldsmeder då excellerade i, är något
helt annat än vad t. ex. den Bolinska
firman åsyftat med sina i rysk-fransk anda
briljant men hårt och kallt sicelerade
silverarbeten. Vi stå fullständigt främmande
inför denna utmärkt skickliga lyxkonst.
Sidney Gibsons försök till direkt återgång
till rokokon blir väl mycket pastisch, och
det han proberat i rent modern stil,
besitter ej den fasthet och det sammanhang,
som övertygar i såväl hans skulpturala som
möbeltekniska produktion. A. Nilssons
strutar äro för sent ute. Vi ha för länge
sedan passerat det stadiet. Det bästa, jag
kunde upptäcka, var en liten kaffeservis
bestående av kanna, gräddkanna och
sockerskål från Guldsmedsaktiebolaget i
Stockholm. De voro tecknade av Jac. Ängman,
som här funnit en både praktisk och vacker
form, i vilken kanske danskt inflytande
spelat mest in, men där det moderna i
ornering och linjer på ett mycket lyckligt
sätt förenats med traditionella alltid
beståndande och vackra former från gångna
tider. Och så slapp man den hamrade
ytan, fick silvret klart och blankt, men
ändå mjukt.
Det länder Gustafsbergs porslinsfabrik
till heder, att den alltjämt håller fast vid
Wilhelm Kåge som komponerande och
rådgivande konstnär. Det rent ekonomiska
utbytet av hans insats var väl i
begynnelsen ej så betydande, men bruket har
varit ståndaktigt och hållit på sin man,
och det lider intet tvivel, att sådant
renderar med åren. Kåges utveckling har
gått från den personligt fria uppfinningen
med få beröringspunkter bakåt till ett större
och mer ingående studium av det bästa
från forna tider. Det kan nu ej hjälpas,
att alla former en gång funnits, de mest
praktiska och de vackraste, och det duger
ej att gå på sidan om dem. Det gäller
blott att väl aptera dem i modernt syfte.
Konstnären har också funnit goda
förebilder både bland Spaniens moriska
fajanser och bland Gammal-Kinas urnor.
Ytbehandlingen går i allmänhet mer åt det
förra hållet, och den guldskimrande lyster,
som t. ex. den här avbildade stora skålen
618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
