- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
619

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Minnesintryck från den konstindustriella avdelningen på Göteborgsutställningen. Av Holger Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Minne sintry c k från

Gö te b o r g s u tstäl In inge n

besitter, är verkligen effektfull, även om
den ej når upp till originalens djupa
sagomystiska ton, med tusen olika skiftningar.
Gustafsberg arbetar oförtrutet och har både
i sina vardagsserviser och i de elegantare
lämnat mycket vederhäftiga bevis på att
standarden är i sakta men säkert stigande.
Detsamma kan man även säga om
Rörstrand, som genom engagerandet av Edward
Hald fått en personlig och konstnärlig
kraft av en målmedvetenhet, som inom
glastillverkningen redan visat vart den syftar
och hur långt den på kort tid kan nå.
Ännu står han mellan fri inspiration och
traditionell påverkan sökande sig fram till
en personlig stil, som bland annat
kommit till uttryck i en servis med rostbrun
dekorering, ej ännu fullt övertygande vad
mönstermotiv beträffar, men där färgen ger
ali önskvärd prakt åt den eleganta
uppsättningen. I formgivningen av somliga
pjeser har man en känning av glasmannen
Hald.

Gabriel-fajansen är nu bättre än den
var för något . år sedan, då den gjordes
på Ekeby. Men den är för oren i ytan,

den blekvioletta leraktiga patinan, som
genomgår de på ren tradition framvuxna
pjeserna, är i längden tröttande, man längtar
efter färg och klar yta. Denna besitter Eva
Björks lergods, av vardagligt trevligt slag.
Här har huvudsakligen gammalt svenskt
allmogegods varit förebildligt, ett föredöme
ej att förakta. Något nytt ger det dock ej.

Den stora möbelavdelningen,
upptagande största utrymmet av utställningen
med sina smakfullt smickrande interiörer,
bjuder på prov av mycket skiftande art.
Men den är över huvud taget varken bättre
eller sämre, än vad svensk möbelkonst
bjudit på under de sista fem åren.
Gedigenhet i utförandet, en viss tyngd — i
allmänhet säkert alltför stor — något
litet klumpigt avtrubbat, och över det hela
en sökandets ande är väl vad som nu
framför allt karakteriserar våra svenska
möbler i gemen. Men det är i alla fall
väl, att man söker och söker åt
någorlunda rätt håll. Jämför man det med
vad som produceras utom vårt land av
möbelkonst, så tänker jag vi kunna vara
ganska belåtna med vårt eget. Den an-

619

Handarbetets vänners utställning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0675.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free