- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
636

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Henrik Wergeland och de svenska judarna. En tidsbild från liberalismens genombrottsår. Av Hugo Valentin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hugo Valentin

brev till stortingspresidenten, vilket
tillsänts honom av en lärd »mosait» i
Danmark och förmodligen författats av
Steinheim; han vore tacksam för
upplysning om huruvida man bland judarna
i Sverige kunde finna exempel på
medborgerlig frikostighet, sådana som
exempelvis »den kjöbenhavnske Meyer, som
med al sin mosaiske Ortodoxi dog saa
nyeligen i sine månge Legater betænkte
ogsaa kristne Velgjörenhedsindretninger».
Föreståndarna svarade, att bland de
fåtaliga judarna i Sverige visserligen ej
funnits något motstycke till Meyer men
att många av dessa i sina testamenten
donerat betydande belopp till kristna
församlingars fattiga, de anförde exempel
på svenska judars frikostighet mot kristna
institutioner och kristna nödlidande och
dröjde särskilt vid H. Heilborn, vars i
filantropiskt syfte på olika orter
inrättade s. k. soppkokningsanstalter, en
föregångare till senare tiders folkkök, vunnit
allmänt erkännande, som bl. a. tagit sig
uttryck i en vid pågående riksdag väckt
motion om statspension åt deras
upphovsman. De skildrade judarnas
verksamhet som fabrikanter och hantverkare
och anförde slutligen ett skriftligt
utlåtande av framlidne underståthållaren i
Stockholm Olof af Wannqvist —
sedermera citerat i Wergelands »Indlæg» —
att under de 28 år, han varit
huvudstadens polismästare, ingen enda jude
anklagats för mord, stöld,
äktenskapsbrott eller fylleri.

Strax därefter trädde två av I. I:s
mest aktiva medlemmar i skriftlig
förbindelse med Wergeland, nämligen med.
d:r Jacob Levertin i Stockholm och
danske konsuln Michael Warburg i
Göteborg. Wergelands brev till dem äro i
avskrift eller original bevarade i
föreningens protokollsböcker, där likaså
kopiorna av de båda svenska judarnas
skrivelser finnas. Denna korrespondens,

för vilken här ej närmare kan redogöras
— WTergelands brev till Warburg, inalles
25 stycken, ha för övrigt så gott som
alla av professor Karl Warburg, Michael
Warburgs son, publicerats i »Nyt norsk
Tidsskrift» 1878 — blev bl. a. därigenom
av viss betydelse, att Wergeland genom
I. I:s och framför allt Warburgs
verksamhet erhöll en del material, särskilt
avskrifter av officiella aktstycken, som
kom att spela en viktig roll vid
judefrågans behandling i stortinget. Då t. ex.
Norges konsul i Holland, vars utlåtande
rörande judarna i detta land de norska
myndigheterna infordrat, i st. f. ett
objektivt ämbetsutlåtande avgivit en
judefientlig smädeskrift, satte sig I. I. genom
holländska judar i förbindelse med
myndigheterna i Nederländerna och skaffade
så från samtliga där fungerande
ministrar synnerligen fördelaktiga intyg
rörande de holländska judarnas
medborgerliga egenskaper samt en förklaring från
den berömde general Chassé, som år
1832 med lysande tapperhet värjt
Antwerpens citadell mot fransmännen, att
de talrika judiska soldater, som under
denna kamp stått under hans kommando,
avlagt de största prov på mod, trohet
och disciplin, vårföre han såsom man
av ära ville avgiva den försäkran, att
om hans framskridna ålder tilläte honom
att göra ännu ett fälttåg, han skulle
skatta sig lycklig, om han finge flera
tusende av dessa tappra soldater under
sitt befäl. Intyg av denna art måste
naturligtvis bliva av betydelse för
judefrågans utveckling ej blott i Norge utan
även i Sverige.

Så kom, juli 1845, det länge
väntade sorgebudskapet att Henrik
Wergeland skilts hädan, blott 37 år gammal.
In i det sista hade han, ehuru redan
märkt av döden, fullföljt sin oegennyttiga
kamp för judarnas sak. På sjuksängen
skrev han t. ex. de sista dikterna i »Jød-

636

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free