- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
639

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Henrik Wergeland och de svenska judarna. En tidsbild från liberalismens genombrottsår. Av Hugo Valentin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Henrik Wergeland och de svenska judarna

manad, och skildrade Wergelands
politiska verksamhet i Norge.

Minnesvården är byggd i gotisk
monumentstil, som då var modern —
det år 1868 av svenska armén över
Karl XII resta Fredriksh aidsmonumentet
är ett prov på samma estetiska
moderiktning. I rummet mellan de fyra
strävpelarna var Wergelands byst placerad.
Den föreställer skalden sådan han såg
ut under de sista åren av sitt liv, då han
från sitt sjukläger ledde kampen för
judarnas mänskliga rättigheter. På
minnesvårdens framsida läses: »Henrik
Wergeland f. 1808, d. 1845, den utrættelige
Kæmper for Menneskets og Borgerens
Frihed og Ret». På dess frånsida står:
»Taknemmelige jöder udenfor Norriges
Grendser reiste ham dette Minde 1847».

Av judeemancipationens motståndare
betraktades avtäckningshögtidligheterna
naturligtvis med oblida ögon, vilket också
kom till synes i några
huvudstadstidningar. Tidningen »Tiden» talade om
»festen i Skinnarviken för judeälskaren
och svenskhataren Henrik Wergeland»
och uttalade sin förvåning över att
Sprengtporten och Hamilton, vilka som
litterärt bildade män borde haft
kännedom om vad som tilldragit sig i Norge,
Ekdahl, som länge vistats därstädes, och
Afzelius, vilken vore känd som svensk
patriot, hade velat vara närvarande.
Judarna åter hade gjort klokt i att »kittla
representanter i bägge rikena med
ådagaläggandet av den ära och berömmelse,
som kan skördas på judarnas
emancipation. Om man därföre icke får någon
minnesvård av egna landsmän, så
erhåller man henne åtminstone genom
judarnas försorg».

Planen att Jacques Lamm skulle i
Kristiania ombesörja resandet av
momentet, vilket strax efter avtäckningen sänts
till Norge, blev, ovisst varför, icke
realiserad, och saken fick anstå ända till

L ip m an L ip mans ön.

slutet av följande år, då norska
Studenter-samfundet tog saken i sin hand. Genom
ett brev från sin ordförande kandidat
Joh. Friis till insamlingskommitténs
ordförande inbjöd samfundet denne och
andra ev. hågade svenska judar att
närvara vid de festligheter, som skulle äga
rum vid monumentets avtäckning i
Kristiania. Man hade tänkt, att denna skulle
försiggå den 17 maj, »icke mindst», skrev
Friis, »fordi, man betragter den afdöde
Digters Virken for Deres ædle men
ulykkelige Folk som en av de skjønneste Sider
ved hans Bestræbelser for vor Friheds
udvikling i dess Sandhed». Men då genom
missförstånd eller slarv den för länge sedan
beslutna inbjudan till judarna icke
avgått, beslöt Studentersamfundet enhälligt
att uppskjuta festen till den 17 juni,
skaldens födelsedag, på det att man
måtte kunna hinna skaffa lejdebrev åt
de inbjudna judiska gästerna och dessa
i rätt tid kunna infinna sig.

Inbjudan mottogs med största
tacksamhet. Till att vid festligheterna
representera det från Norge bannlysta judiska
folket utsågos Levertin, Lipmanson och
med. d:r Axel Lamm, den sistnämnde en
av I. I:s verksammaste ledamöter,
sedermera skildrad i »Tjänstekvinnans son»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0699.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free