- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioandra årgången. 1923 /
640

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Henrik Wergeland och de svenska judarna. En tidsbild från liberalismens genombrottsår. Av Hugo Valentin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hugo Valentin

av Aug. Strindberg, som blev informator
i hans familj.

Den 17 juni ingick med strålande
solsken. I procession med musikkår och
sångkör i spetsen gick man från börsen,
där deltagarna samlats, till kyrkogården.
Av utrymmesskäl hade blott omkring
1.500 personer fått tillträde dit, men runt
omkring dem böljade en väldig
människomassa. Den svenska och norska flaggan
vajade på var sin sida om det ännu ej
avhöljda monumentet.

Efter avsjungandet av en för
tillfället författad sång bestegs talarstolen av
Friis, som talade över Wergelandsminnet
och, som naturligt var, länge dröjde vid
skaldens kamp mot vad talaren kallade
»vor Grundlovs Forbud imod Folket med
den smerterige Historie, imod det
gjen-nem Aartusinder forfulgte og forhaanede
Israels Folk».

Sedan därefter monumentet avtäckts,
framträdde Lipmanson och hyllade
vältaligt Wergeland såsom de judefientliga
fördomarnas ädle bekämpare.

»O», utropade han, »att jag hade de av
fördom förblindade inför mig här, på detta
fridlysta ställe, ansikte mot ansikte för att lugnt
få rikta några fridens ord till dem. Denna jord,
skulle jag säga, är vår gemensamma moder;
däruppe i de osynliga rymderna bor vår
gemensamma Fader. Bröder! Varför haten I oss?
Kasten bort fördomens täta slöja! Betrakten
oss! Har ej skaparens mästarhand satt sin prägel
på våra ansikten såsom på edra?»

Här gjorde talaren ofrivilligt ett
uppehåll. Solen belyste i detta ögonblick
hela hans gestalt. Han var en man av
nordiskt utseende liksom de kringstående
norrmännen, hans huvud var ljuslätt och
hans gestalt högväxt. Det var ett
ögonblick av överväldigande verkan, oförgätligt
för dem som upplevde det. Ett ändlöst
jubel brusade från alla håll mot talaren
från de samlade människomassorna.

»Och denna enkla minnesvård», så slutade
Lipmanson sitt tal, »rest av några israeliters

djupa och innerliga beundran och tacksamhet,
manar oss ej allenast att minnas utan även att
glömma. Om även alla de tunga bojor,
som under årtusenden fjättrat mina trosbröder,
liksom genom ett trollslag skulle försvinna, de
djupa sår, de blodiga ärr, som fjättrarna
efterlämnat, försvinna dock ej så fort. Och likväl
bjuda vi handen till glömska. Glömma vilja
vi en förfluten tid, så rik på tårar och förtryck,
glömma alla de gräsliga kval, som våra förfäder
lidit, därföre att de av samvete och heder
ansågo sig förhindrade att med munnen bekänna,
vad hjärtat ej kände. — O, så glömmen även
I! Låten ej barnen lida för vad fäderna brutit!
Endast få blad äro ännu oskrivna i den bok,
varest broderns skuld mot brodern är upptecknad.
Måtte människokärlekens hand snart slunga
denna olycksdigra bok med dess blodiga skrift
uti glömskans flod!

När enligt den heliga skrift vår stamfader
Jakob vid sitt avsked från Laban slöt ett
förbund med denne, uppreste de en minnesvård
emellan sig, och de märkliga ord, som därvid
yttrades, tillropar även jag er i denna
högtidliga stund, I ädle norrmän:

»Denna sten må vara ett evinnerligt vittne,
att jag icke drager förbi den till dig eller du
till mig i ondo».

Och snart skall då den tid komma, då
kärleken blir en sanning. Då skall
mänskligheten fira en stor avtäckningsfest. Hand i hand
skola bröderna då samlas kring en grav, en
helt annan än denna, fördomens grav. För våra
blickar skall då avtäckas en minnesvård:
sanningens förklarade gestalt. Wergelands ande
skall då fira sin skönaste triumf i ljusets
regioner, med välbehag skåda ner och välsigna det
nya förbund, som redan under hans jordiska
vistelse av honom förbereddes. Att denna tid
snart måtte inträffa, det är heliga önskningar,
heliga förhoppningar, värdiga att hysas och
uttalas av oss alla vid skalden, frihets- och
människovännen Wergelands grav.»

Efter avtäckningshögtidligheterna
vidtog Studentersamfundets festmiddag, i
vilken omkring 150 personer deltogo. De
judiska hedersgästerna hälsades här av
kandidat I. Smidt som »Mænd av den
mosaiske Tro og Brødre, thi», yttrade
han med en för studentliberalismens
tidevarv typisk vändning, »tillader studenten,
der i enhver ædel og frisindet Månd —

640

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:55 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1923/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free