- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
10

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Göteborg genom tiderna. Av Helge Almquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Helge Almqiiist

borgs magistrat var känd för sin
»höflighet», genast och säkert riktigt tolkades
såsom en antydan, att 200 daler
silvermynt voro lika välkomna i
kanslisekreterarens budget som de voro umbärliga
för stadens. Det gällde under den nya
tiden framför allt att vinna inflytande i
borgarståndet, att få stadens synpunkter
företrädda i de av maktägande ständers
utskott, som hade att dryfta
handels-och sjöfartsärenden, och därvid kunde
drivna borgardiplomater gå
partiberäkningarna till mötes, om dessa blott ville
taga hänsyn till stadens välförstådda
intressen. Och Göteborg kom i själva
verket icke att sakna nitiska ombud,
som funno sig till rätta i frihetstidens
lössläppta spel mellan intressen och
viljor. De ägde väl varken mer eller mindre
av Catos dygder än som över huvud
trivdes i tidens politiska atmosfär. Det
kan ju dock förtjäna en erinran, att
staden vid frihetstidens början hade en nitisk
och på riksdagar mycket verksam
borgmästare, Joakim Neresius, som i det
följande såsom framskjuten ämbetsman
vann stort förtroende hos Arvid Horn,
som, om han än kanske ägde lika mycket
av Ciceros smidighet som av Catos
orubbliga dygd, dock förkroppsligade
mycket av det bästa hos sin generation.
Partistriderna på riksdagarna hade i viss
mån en motsvarighet i de inre trätor,
som särskilt på I740:talet upprörde
staden; borgerskapet reste sig mot
magistraten med krav på vidgat inflytande
över förvaltning och finanser. Spänningen
mellan småborgare och storborgare kan
visserligen spåras långt tidigare; särskilt
mot frihetsårens slut och på 1660- och
1670-talet hade den lett till
kommunalpolitiska fejder.

Om stadens ekonomiska historia
under 1700-talet är det icke här tillfälle
att orda mer ingående; jag erinrar
endast om att dess maktställning såsom

Västsveriges stora hamn förblev orubbad,
även sedan Uddevalla fått oinskränkta
handelsprivilegier, att nya industrier
(socker, tobak, textilier) växte upp i det
protektionistiska systemets hägn och att
Ostindiska kompaniets stiftande år 1731
ledde till ett betydande handelsutbyte
med Ostasien. Detta gav
företagsamheten ett nytt uppsving, ehuru
visserligen stadens ekonomiska blomstring
alltjämt i första rummet berodde av dess
järn- och träexport. Det nya
kompaniets delägare kommo länge nog att
göra lysande affärer, de stora
auktionerna på införda varor, siden, porslin
och andra lyxartiklar, samlade folk från
alla håll, stadens finanser drogo på olika
sätt fördel av rörelsen, men denna hade
också från början att räkna med
inflytelserika motståndare, som antingen mer
teoretiskt utdömde massimporten av
»onyttiga varor» såsom ekonomiskt
skadlig eller mer praktiskt framhöllo deras
förödande konkurrens med landets egna
alster. Inom stadens eget borgerskap
framträdde tidvis en stark misstämning
mot företagets ledande män; man
ansåg att dessa alltför ofta gingo stadens
köpmän förbi och gynnade de starka
skotsk-engelska intressen, som hade
framträtt redan vid kompaniets stiftande.

Liksom Göteborgs historia överhuvud,
såsom naturligt är, speglar de stora
omvälvningarna och epokerna i rikets,
gäller det också om Gustaf III:s
tronbestigning, statskupp och senare regering.
Partiförvirringen hade gjort sig gällande
icke minst inom borgarståndet, där
hattarnas näringsvänliga politik länge hade
haft ett säkert stöd, tills dåliga
konjunkturer vände missnöjet också mot deras
regim. Göteborgs stora köpmän och
kompanidirektörer kände sig illa till
mods, då en mössregering pressade det
ostindiska kompaniet till dryga gärder,
och stadens industriidkare måste känna

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free