Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hanna Pauli. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hanna Pauli
Ruth. 18 gg.
Tillhör fru Ruth Wahlström f. Pauli.
man högst skulle värdera — antingen
barnskizzerna, där modern-konstnärinnan
uppfångat de troskyldigt naiva minerna
med en touche som badade i sol och
dagg i g friskhet —eller föräldraporträtten,
där Hanna Pauli med en värme, som är
typisk för det judiska familjelivet, målat
hemmets luft, i vars stoftbemängda
tre-molans man tyckte sig förnimma en
viskning från förfädernas manes.
Den redan klassisk vordna bilden av
den halvblinde fadern, som med ett
frånvarande leende på läpparna lyssnar till
den läsande dottern mot bakgrunden av
den genom fönstret skymtande
Storkyrkan, är alltför väl känd för att här
behöva närmare beskrivas. Föga mindre
rik i uppfattningen och dessutom bättre
i färgen är skildringen av modern med
det vemodigt tunga draget kring
munnen och de resignerat korslagda
händerna — en bild av ålderdomen, vars
livsandar flämta matt som glöden på
kakelugnshärden.
Medan dessa i familjelivets fred må-
lade intima bilder som oftast äro tekniskt
fullgångna, uppvisa de stora, utifrån
beställda porträtten en under brottning
med stoffet långsamt fortgående
utveckling. Från bilderna av Karl Nordström
och Gerda Bergh, daterade 1890, är det
sålunda ett stort steg framåt i
mogenhet till de år 1900 signerade porträtten
av fru Frisell och doktor Nyström. I
det förra är det naivt forskande
uttrycket hos en kvinna, som skådar till livets
kärna mer än till dess skal, förträffligt
återgivet. Och i bilden av doktor
Nyström, som med vetenskaplig pondus
stöder ena handen i sidan och den
andra mot bordet, fattades där endast
rösten för att man levande skulle förnummit
folktalaren, som låter sin stämma ljuda
inför en kunskapstörstande menighet.
I koloristiskt avseende än märkligare
var bilden av professor Noreen, där man
lär känna ej blott den lärde forskaren,
med den innehållsrikt solida skallen, där
han sitter hemtrevligt inburad bland sina
böcker, utan också den gemytliga män-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
